Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
732
— Hvad hände då?
— Jo, alla fåglar, som valt sitt natthemvist mellan trädens
kvistar, flögo upp under ängsliga skrik; i alla buskar och snår
rasslade och prasslade det, under det att eko af skottet
småningom drog i fjärran.
— Tänkte inte doktorn då på spöken och troll?
— Nej.
— Fortfor detta prassel länge?
— En god stund. Slutligen blef dock allt tyst.
— Äfven gastskriket?
— Ja äfven det, om man får kalla tjutet vid detta namn,
hade upphördt?
— Men doktorn satt fortfarande fast?
— Ja.
— Gräsligt!
— Ja, min belägenhet blef mig verkligen allt odrägligare,
så mycket mer som den tanken började få insteg hos mig, att
jag ej skulle kunna reda mig ur denna labyrint, hvari jag råkat,
förrän det blef dagsljust och det skulle dröja länge; ty en stor
del af natten återstod ännu.
— Jo, det var härligt.
— Slutligen tog jag ett parti, som jag eljest djupt
föraktar och började ropa på hjälp.
— Det skulle jag ha gjort för längesedan.
— Jag med.
— Hördes doktorns rop?
— Inte strax.
— Det kan jag tro.
— Men omsider fick jag se ett ljussken och strax därefter
kom drängen åt det håll, där jag befann mig, bärande ett bloss
i handen.
— Det kändes väl behagligt?
— Det vill jag lofva.
— Nå kom doktorn loss då?
— Det gick ganska lätt för sig, så snart jag fick ljus i
saken. — Jag frågade efter mina jaktkamrater och fick till svar,
att en af dem återkommit till den bofälliga stugan, men att de
två andra ännu voro kvar inne i skogen.
— Kanske fångade i snår som doktorn varit?
— Drängen och jag följdes åt till stugan och då vi inkommo
dit, funno vi bonden sittande där helt förfärad och uppskrämd
öfver hvad som skett och bedyrande, att det aldrig skulle gå väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
