Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 67. Den äkta mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
742
Den sjuka hviskade dessa ord med stor ansträngning, ty
hvarje ord förorsakade henne plågor.
— Är grefvinnan Elsa Lohufvud i fara? frågade syster
Agnes.
Den sjuka blinkade jakande.
— Skall hon inte gå till Häxtornet i morgon i
synnerhet?
— Nej nej! Aldrig.
— Lugna er för all del!
— Hon — är — i — dödsfara.
— Rysligt! — Det var bra, att jag fick veta det. Tack
därför.
— Varna!
— Ja, ja, tack, var lugn. Jag skall varna henne.
— I afton!
— Ja, genast. Var lugn. Intet ondt skall hända henne.
Nu tycktes den sjuka bli lugnare.
— Ah! tänkte syster Agnes, det är friherrinnan Mathilda
von Schönberg och hennes ljuse handtlangare, den ohygglige
mannen till den sjuka kvinnan, jag vårdar, som spinna sina
ränker.
Hon skref några ord på franska språket till grefvinnan
Elsa Lohufvud, kuverterade brefvet, ringde på uppasserskan och
skickade skrifvelsen till grefvinnan Elsa Lohufvud, hvilken
tillsammans med den öfriga brunnssocieteten ännu var uppe. Man
var så förskrämd öfver och diskuterade ifrigt om mylady S:t
Johns olycka.
Ingen af kurgästerna kunde misstänka, att myladys man
hade annat än de ömmaste känslor för sin gemål, ty han var
så uppskrämd, uppskakad och förstämd, att han hos de flesta af
kurgästerna väckte innerligt medlidande och mycket stor sympati.
Förhållandet var emellertid det, att sir Augustinus S:t
Johns var för stor bof och alldeles för rutinerad skådespelare, för
att han ej grundligt skulle kunna föra dem af sina medmänniskor,
för hvilka han ej blifvit afslöjad, bakom ljuset.
Det är sant, att han icke var någon orsak till sin hustrus
olycka; men den sorg och den känslighet, som han till följd af
denna olycka lade i dagen, var endast utomordentligt väl spelad.
Han hade anlagt en förträfflig mask och han hycklade på ett
hjärtslitande sätt sin sorg.
Det var i själfva verket så långt ifrån, att sir S:t Johns
sörjde öfver sin hustrus olycksfall, att han i stället i själ och
hjärta fröjdade sig öfver detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
