Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 67. Den äkta mannen - Kap. 68. En öfverlistad räf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
743
Detta gjorde han först och främst af den anledningen, att
han var viss om, att Bebé under sitt nuvarande tillstånd var
alldeles oförmögen att spionera på honom. Att hon i vanliga fall
hade för vana att göra detta, därom var han fullt och fast
öfvertygad. Hennes häftiga uppträdande mot honom och hennes tydligt
i dagen lagda svartsjuka hade flerfaldiga gånger kommit henne
att förråda detta.
— Skönt! tänkte S:t Johns. Jag är af med henne för en
tid! Jag har fria händer. Jag känner mig just som en skolpojke,
hvilken alldeles oförmodadt fått lof från skolan för att gå ut och
roa sig. — Och så — hvem vet! — — Små sår kunna hafva
stora verkningar. — Visserligen säger doktorn, att blessyren ej
är farlig — men kanske ändå, om slumpen är god, jag ett, tu
tre kan vara änkeman. — Skönt!
Sådan var den verkliga sinnesstämningen hos den ”ömhjärtade,
finkänslige och öfver sin hustrus olycksfall djupt sorgsne
och nedböjde stackars äkta mannen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
