Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 68. En öfverlistad räf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
746
Då de båda herrarne kommit fram till den breda ekplanka,
hvilken var lagd som spång öfver den brusande och sorlande
bergsströmmen, på hvars andra med buskar bevuxna strand började
den i berget uthuggna trappstigen, som ledde direkt upp till
Häxtornet, hörde mister Warnwright den bakom honom gående
engelsmannen plötsligen uppgifva ett jämmerrop.
Warnwright vände sig om och brummade:
— Hvad nu! Hur är det fatt! Så här dags på dagen blir
väl ingen hvarken ormbiten, solstungen eller rånad!
S:t Johns hade fått sin ena fot fast mellan några trädrötter,
hvilka sträckte sig fram öfver den smala stigen.
— Aj, aj, aj!
— Hvad är det med er?
— Jag har vrickat min fot.
— För tusan.
— Helt visst sträckte jag också en sena, när jag fastnade här.
— Ni skulle inte ha dragit till med foten så häftigt, när
den fastnade.
— Det gör gräsligt ondt.
— Rör på foten.
— Jag kan inte gå längre.
— Försök ändå.
— Nej, inte ett steg kan jag gå vidare, pustade S:t Johns
och sjönk jämrande sig ned på en stenhäll.
Men sydamerikanen var ej så lätt att lura. Hans skarpa
blick hade genast genomträngt S:t Johns och han förstod, att
engelsmannen alls icke vrickat sig eller skadat sig på något annat sätt
utan att hela uppträdet var ett fint uttänkt knep af S:t Johns
för att han skulle slippa ifrån att gå vidare uppför berget.
Men sydamerikanen var ej en person, som skref folk på
näsan, hvad han trodde eller icke trodde. Sålunda lät han ej
heller nu S:t Johns förstå, att han begrep listen.
— Det var ett otrefligt äfventyr, sade han.
— Otrefligast för mig, jämrade sig S:t Johns.
— Kanske går er opasslighet snart öfver.
— Det är nog ej mycket att hoppas därpå.
Sydamerikanen satte sig ned midt för S:t Johns och betraktade
honom med misstrogna blickar, i hvilka tydligen kunde läsas
förakt.
S:t Johns såg ej detta föraktfulla drag emedan mister
Warnwright bar en stor hatt hvars bretten slokade och dolde öfre
delen af hans ansikte.
— Blir det inte bättre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
