Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 68. En öfverlistad räf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
762
— Dock Häxtornet häruppe öfver våra hufvuden har väl ännu ej
varit skådeplatsen för ett dylikt brott — — Och Gud förbjude,
att det någonsin, skall blifva det.
Sir St. Johns lutade sig ned, så djupt han kunde för det att
mister Warnwright ej skulle kunna se hans ansikte. — Och så
stönade han på nytt som af smärta.
Mister Warnwright hånlog blott.
Efter några ögonblick hördes en kvinnoröst alldeles oförmodadt
utropa:
— Nej, se herrarne äro här ute i skogen! God morgon!
De båda herrarna sågo upp och framför dem stod grefvinnan
Elsa Lohufvud, äfven hon stadd på promenad, som det syntes;
men i själfva verket hade hon gått ut endast för att söka upp dem.
Hon visste väl, hvar hon skulle finna dem.
Aftonen förut hade grefvinnan Elsa fått brefvet från ”syster
Agnes”, i hvilket hon blifvit varnad för att gå upp till Häxtornet.
”Syster Agnes” hade trofast utfört mylady St. Johns önskan
och underrättat grefvinnan Elsa Lohufvud om att sir St. Johns och
friherrinnan von Schönberg intrigerade mot henne och ville skada
henne till lif och lem, den ena af hat, den andra af penninglystnad,
samt att sir St. Johns gått friherrinnan von Schönbergs ärenden
och låssat spikar i plankorna på Häxtornets altan, på det, att
om någon trädde ut på dessa plankor, dessa skulle med det utsedda
offret störta ned i Häxforsen. De hade räknat ut, att grefvinnan
Elsa Lohufvud skulle vara den första, som på morgonen besökte
Häxtornet och hon skulle bli deras offer.
Hvad var väl naturligare, än att grefvinnan Elsa blef ytterst
bestört efter genomläsandet af detta bref. Det var något
ohyggligt, att sådana ränker skulle spinnas.
Väl visste hon, att hon uti Mathilda Sandvalls, sin systerdotter,
hvilken med rätt eller orätt kallade sig friherrinna von Schönberg,
hade en dödsfiende; men att Mathilda var så usel, att hon
kunde planera ett mord, det hade hon aldrig kunnat tänka, lika
litet som hon kunde förstå, att Mathilda hade ett lydigt redskap
uti den magnifike engelsmannen St. Johns.
Godt och väl var det, att Elsa blifvit varnad; men en annan
person skulle ju mycket lätt kunna falla offer för nidingsdådet
Hon var skyldig att varna och att yppa det ohyggliga förhållandet.
Hennes första tanke hade varit att vända sig till sin son
”Lill-Ludvig”, men hon vågade det ej, ty hon fruktade för, att
lian, som hade ett häftigt lynne, lätt skulle kunna förgå sig. Till
doktorn ville hon ej vända sig i första taget oeh så kom det sig,
att hon tog gamle Warnwright till sin rådgifvare. Han var ju en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
