Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 68. En öfverlistad räf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
768
gammal och förfaren man och han förrådde ej heller något i
första ögonblicket utan lofvade Elsa, att han skulle taga hand om
St. Johns följande morgon och ge honom en läxa, som han ej skulle
glömma samt tvinga honom att lämna kurorten, hvarjämte han
skulle yppa för doktorn, att Häxtornet var bristfälligt och
lifsfarligt att beträda, hvarför det borde af stängas.
På detta sätt skulle man kunna undgå offentlig skandal,
menade den gamle sydamerikanen och otvifvelaktigt var hans plan
alldeles riktig, fastän den slog slint och det ändock blef offentlig
skandal. Men detta rädde han ej för. Det var omständigheternas
makt, som gjorde detta.
Som bekant hade länsmannen alldeles oförberedt kommit
till Skagersbrunn och det hade blifvit stor uppståndelse genom
det han hade att andraga. Dessutom hade han med sig ett par
porträtt, hvilka visade anletsdragen på de personer, han sökte.
Grefvinnan Elsa hade skyndat sig ut i skogen, sedan hon fått
veta, hvarom frågan gällde. Hon visste väl, hvar St. Johns och
gamle Warnwright uppehöllo sig och hon gick dit samt spelade
väl sin roll att i början blifva öfverraskad af att finna dem där.
— Nej, se herrarne äro här ute i skogen! God morgon! sade
hon, då hon kom.
Herrarna hälsade tillbaka; men St. Johns kunde ej se upp
på grefvinnan Elsa, hvilken han trodde nu vara på väg upp till
Häxtornet och han svor ve och förbannelse inom sig själf öfver,
att han just nu skulle vara så nära tornet.
— Men hvad i all världen har händt? sade hon med något
deltagande då hon såg St. Johns så ifrigt sysselsatte sig med
sin fot.
— En olycka! svarade denne.
— Ah!
— Ja, sade gamle Warnwright, sir St. Johns har lindrigt vrickat
sin fot, tror jag. — Annars har ingen olycka blifvit af, tillade
han och han gaf därvid grefvinnan Elsa en betydelsefull blick.
— Lindrigt vrickat foten! Jo, jag tackar jag, sade St. Johns,
hvilken hastigt tillkämpat sig lugn och han låtsades göra ett försök
att stiga upp och buga sig. Jag kan just inte säga, att det är
så lindrigt heller.
— Jag ser, ni har svårt att stå.
— Ja mycket.
— Herrarna ha varit tidigt ute.
— Ja.
— Ämnar fru grefvinnan sig upp i Häxtornet för att enligt
er vana från dess balkong njuta af den friska morgonluften?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
