Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
787
— Blef du postiljon?
— Är du från vettet?
— Jag tänkte, när postmästaren tog dig i tjänst, så — —
— Nej då, vid posthuset lastades mina saker på ett åkdon.
— Jaså, du skulle inte vara i staden.
— Nej då. Postmästaren och jag togo också plats i
åkdonet och så bar det af!
— Hvart?
— Jo, efter ett par timmars åkning anlände vi fram på natten
till postmästarens farm — ett nybygge midt inne i urskogen.
— Fy skock tusan!
— En irländare, hvilken tycktes vara någon slags dräng på
stället, tog emot hästen, under det att postmästaren och jag stego
in i huset. — Vi hade knappast hunnit få ytterkläderna af oss,
förrän postmästaren började visa mig omkring i byggnaden, i
köket, skafferiet och källaren. Han visade mig mjöllårar, smörbyttor,
äggkoppar, skåp med dukar uti och högar af servetter i ett
annat skåp. Han drog upp lådor med kryddor och specerier uti.
Allt öppnades och visades.
— Hvarför denna exposition?
— Det frågade jag mig själf. I början fick jag den
föreställningen, att den gode postmästaren ville visa mig allt detta
för att öfvertyga mig om, att det fanns mat i huset och godt om
mat till och med samt att jag följaktigen ej behöfde frukta för
att få svälta.
— Nå var det så?
— Nej, jag började allt draga öronen åt mig, när postmästaren
i ett af skafferierna tog upp sin klocka och pekade på siffran
5, hvarpå han gjorde en skärande rörelse med handen öfver
en på väggen hängande präktig skinka, visade på ägg, smör och
bröd, förde mig ut i köket, där han gjorde en uttrycksfull rörelse
mot kaffepannan.
— För tusan skulle du bli kock!
— Ja, allt det där kunde inte gärna betyda annat än: I
morgon bittida klockan fem skall jag ha kaffefrukost i ordning
åt mig!
— Jo, det var skönt!
— Nog tyckte jag förstås, att min trädgårdsmästarebefattning
började litet underligt.
— Säger ingenting om det.
— Men kanske, tänkte jag, det är brukligt här i Sydamerika,
att trädgårdsmästare få passa upp på sitt herrskap under
den tid af året, då det är litet att göra i trädgårdarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
