- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
789

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

789

— Nå då var det ju gamla vanan för dig där, sade Anders
skrattande.

— Lita på det. — Sedan pekade hon på en väldig mjöllår.
Vet du, hvad hon ville?

— Nej, det är inte godt för mig att veta det.

— Jo, hon ville, att jag skulle baka kakes.

— För tusan! Skulle du bli bagare också.

— Det fanns emellertid händelsevis bröd för dagen, men till
frukosten dagen därpå skulle det vara färska kakes.

— Jo, nu hade du det bra!

— I början hade jag svårt att förstå hennes miner och
gestikulationer, men då hennes mening började bli tydlig för mig,
kände jag en kall kåre löpa utefter ryggraden på mig.

— Ja, fy för katten, jag skulle inte ha velat vara i ditt
ställe.

— Ja, jag stod just i begrepp att protestera genom en
nekande åtbörd, då mina geografiska studier föllo mig i minnet, och
därvid förvandlades den nekande åtbörden till en bifallande
bugning. — ”Jaha — ska bli!” sade jag, och därpå fick jag klart
för mig, att middagen skulle bestå af stek och pudding och vara
färdig klckan tre.

— Du var då verkligen antagen till kock?

— Ja, du kan tänka dig min belägenhet: Jag hade tagit
plats som trädgårdsmästare, och man ville nolens volens göra mig
till kock.

— Det skall vara i Amerika, sådant kan gå för sig.

— Jag knotade ej vidare. — Det måste ju gå för sig, ty
— Eva skulle jag ha.

— Det är väl, när kärleken eggar och ej förslappar.

— Under den tid jag var trädgårdselev och trädgårdsmästare
vid Stora Högåker, hade jag ofta varit inne i köket
därstädes och därvid fått se, hur kokerskan bar sig åt, när hon
lagade till stek och gjorde fiskpudding och det gjorde ju, att jag i
alla fall hade något hum om, hur det skulle gå till.

— Men det var väl inte mera heller?

— Smör, grädde, ägg, socker och dylikt var det ingen brist
på, så att jag behöfde visst inte knussla.

— En god sak det!

— Jag gjorde mitt bästa.

— Hur lyckades du?

— Steken och puddingen stodo på bordet på bestämd tid.

— Vidbrända förstås.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free