Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
792
— Nu följde utrop, miner, gester och krumbukter i alla
variationer.
— Början till slutet?
— Jag hade under dessa veckor, som jag vistats i
Sydamerika, hunnit lära mig en del spanska ord, men förgäfves
använde jag all min spanska vältalighet för att göra klart för
herrskapet, att jag icke var kock utan trädgårdsmästare.
— Nå, hvad sade de om det?
— De begrepo mig inte.
— Det var sorgligt.
— Slutligen sände postmästaren till staden efter agenten.
— Nå det var då förståndigt.
— Denne anlände också till farmen på eftermiddagen och
för säkerhets skull hade han tagit med sig en svensk, som kunde
tala spanska.
— Välbetänkt.
— Nu förklarades allt; men att jag inte var kock, se det
kunde postmästarens på intet sätt förmås att tro.
— Det var tusan.
— Tvärtom förklarade frun, att jag lagade bättre mat än
den franska kock, som varit där före mig, men att jag verkligen
icke kunde sylta tomater.
— Ser du!
— Jag tillkännagaf nu min önskan att flytta, men det ville
postmästaren ej höra talas om.
— Du hade ställt dig väl i alla fall.
— Ja, hvad brydde han sig om litet tomater, då jag
föröfrigt var en så förträfflig kock.
— Jo, jag tackar jag.
— Men jag hade i alla fall tröttnat vid kocksysslan; den
innebar ingen framtid för mig, hvars enda mål var att bli rik.
— Nej, nej.
— Jag stod därför fast vid mitt beslut att flytta och då
postmästaren var så envis att ha mig kvar, att han vid sin
affärd till staden dagen därpå nekade att taga mig och mina saker
med sig i sitt åkdon, så packade jag mitt pick och pack på en
skottkärra och begaf mig, skjutande den framför mig, till staden,
dit jag anlände först fram på aftonen, emedan väglaget var så
svårt att skottkärrans hjul ofta till hälften sjönk ned i dyn.
— Men var det välbetänkt att flytta så där hux flux?
— Jag inställde mig nu hos postmästaren med anhållan, att
han skulle ta skottkärran med sig hem.
— Du var bestämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
