Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
794
— Men nog sved det väl?
— Jag kramade min börs i handen.
— Jo, jo.
— Nu började en förfärlig batalj om kassan mellan min
mage, som ovillkorligen ville använda pengarne och mitt förstånd,
som rådde till den största försiktighet, en batalj, hvari mitt öfriga
jag deltog endast såsom passiv åskådare, eller rättare sagdt såsom
kännare.
— Det tror jag också är rätta ordet; ty att den där
betaljen kändes, det är jag säker på.
— Jo, jo men.
— Hvem vann?
— Magen!
— Kan tänka det!
— Ja magen fick verkligen till slut öfverhanden och jag
störtade in i matsalen.
— Och slukade glupskt!
— Bataljen hade varat tio minuter och det återstod sålunda
endast tio minuter för mig att äta på.
— Det var då inte mycket.
— Äta ja — det var lättare sagdt än gjordt, ty matbordet
var på alla sidor omgifvet af en famnstjock mur, en lefvande mur,
så tät och så fast, att den ej gaf vika det ringaste, oaktadt jag
med all kraft använde mina båda armbågar som murbräckor.
— Hur bar du dig då åt att få något med?
— I förtviflan började jag lik en vansinnig springa omkring
muren upphäfvande de mest skärande jämmerrop, förmodligen i
hopp om att jag, liksom fordom Israels barn vid Jeriko, skulle
skrika omkull muren.
— Nå hur lyckades det? sporde Anders skrattande.
— Det lyckades inte alls.
— Dina pengar hade du betalt ut i alla fall?
— Ja visst.
— Då var det hårdt att ej få mat.
— Konduktörens klocka hördes ringa till affärd.
— Utan att du fått något?
— Inte en bit.
— Fick du då igen pengarne?
— Nix, som tysken säger.
— Kunde du då inte snappa åt dig något?
— Muren kring matbordet började skingra och vidga sig.
— Då passade du väl på och tog för dig i hast i alla fall?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
