- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
795

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, i sista ögonblicket fick jag syn på ett bord borta i
ett hörn, på hvilket bord stodo tre fat med hvar sin väldiga paj.

— Du var räddad?

— Att störta fram till bordet, stapla pajfaten på armen och
rusa bort var ett ögonblicks verk.

— Tog du faten också, ha, ha, ha!

— I dörren ställde sig en af kyparne hotande i min väg.

— Aj tusan!

— Jag grep honom i strupen och med en kraftig knyck
förpassade jag honom under bordet, där han försvann under den
utrusande massans fötter.

— Stackars sate.

— Jag kilade ut i det fria och hann nätt och jämt in i
kupèn, innan konduktören stängde dörren.

— Då blef det väl uppståndelse bland de andra passagerarne?

— Lokomotivet hvisslade och tåge satte sig i gång.

— Du var räddad!

— Jag stod där med pajfaten på armen och med segerfröjd
målad i mitt ansikte.

— Men medpassagerarne, hvad sade de?

— Jo, de öfriga passagerarne i kupèn, hvilka dels suttit
kvar, dels ej fått en bit med af maten inne i matsalen,
betraktade de präktiga pajarne med beundrande blickar.

— Att du fick behålla ditt rof!

— Sedan jag som segrare tagit för mig lejonparten, delades
resten af rofvet kristligt bland de öfriga och uppåts under oändligt
jubel, hvarpå de tomma faten slungades ut genom kupèfönstren.

— Så godt var det, ha, ha, ha!

— Ändtligen voro vi i Bounos Ayres på aftonen.

— Vid målet!

— Åter stod den blifvande rike mannen utan pengar bland
vildt främmande människor, hvilkas språk jag till på köpet icke
kände mer än till en ringa del.

— Hvad tog du dig till?

— Jo, till all lycka råkade jag på en norrman, ägare till
ett så kalladt ”boardingshouse” och denne erbjöd mig vänligen att
tillsvidare få bo hos sig.

— Du hade ändå tur.

— När jag reste till Bounos Ayres, var det min afsikt att
där taga värfning som frivillig i armèn, ty krig pågick som bäst.

— Jaså, var du så modig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0795.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free