Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmodade likväl, att min patron skulle öka lönen till ett
hundra dollars i månaden, hellre än att han släppte mig från sig,
och ehuru ett försök i den vägen var riskabelt nog, så vågade jag
det ändå, sedan jag varit i tjänst hos honom i två år.
För detta ändamål skref jag till en bekant svensk, som
också var bosatt i Sydamerika, och bad honom skrifva till mig
och göra mig ett anbud om plats med etthundra dollars lön i
månaden och allting fritt.
Han utförde ordentligt min begäran, brefvet anlände till mig
och jag inställde mig hos min husbonde med den rekvirerade
episteln i min hand.
— Du spelade allt ett högt spel.
— Ja, jag stod där som på nålar.
— Säger intet om det.
— Patron genomögnade brefvet, betänkte sig ett ögonblick
och yttrade därpå, att ehuru ogärna han släppte mig ifrån sig, så
kunde han likväl icke vidare öka på lönen åt mig.
Jag å min sida sade, att, ehuru jag var ofantligt belåten
med min plats och det bemötande, som kommit mig till del
därstädes, så ansåg jag mig likväl af ekonomiska skäl böra taga den
plats, där lönen var högst.
Det blef därvid.
Jag hade förlorat spelet, och det återstod mig icke annat
än att några dagar därefter resa till den af mig själf skapade
platsen.
— Fanns den i verkligheten?
— Nej.
— Hm!
— Skjuts till stationen fick jag af patronen.
— Det var allt ett bittert afsked?
— Mina saker plockades på vagnen; jag tog ännu en gång
afsked af mina vänner och satte mig upp — med de bittraste
känslor och den förfärligaste bondånger, jag någonsin haft.
— Jo, nu hade du styrt till bra åt dig, skall jag säga!
— Farväl!
— Jag skulle allt ha stannat, om jag varit i dina kläder.
— Vagnen satte sig i rörelse och jag hade redan kommit
ett stycke framåt vägen, då patron, som stod kvar på trappan och
såg efter mig, började ropa åt kusken.
— Ropade han?
— Ja.
— Nå?
— Kusken stannade — patronen vinkade åt honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
