Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 72. Jerkers farm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom en skenvan häst jag vore.
Hon har, hvad alla kvinnor ha,
En smula afund, kanske mera;
Är rädd, att någon kunde ta
Och ”lille Thore” — enlevera.
Hon är så smidig, lätt och fin
Och älskar sig i dansen röra
Och jag — — — jag hålla får god min,
Ty jag ett danssteg ej kan göra.
Hon ville häromdagen mig
Till en danskola ändtligt skicka,
Men sedan hon betänkte sig,
Blef säkert rädd, att någon flicka — — — —
Hon älskar glädjen, men i form
Af ruckel hon den strängt fördömer
Och ställer till en värre storm,
Om jag ett glas för mycket tömmer.
Det händt mig blott en enda gång,
Men ta mig hin det händer mera;
Må andra älska ”vin och sång”,
Jag törs ej mer ditåt fundera.
Hon tycker ej om kafferep —
Och det är vackert gjordt af henne! —
Och hatar djupt de skvalierknep,
Hvarpå vi kvinnor oftast känne;
Men pratar gör hon lika väl
Och prata kan hon utan ända;
Blott hon ej pratar sig ihjäl,
Jag har ej vågat att invända.
Hon är min älskling, min idol,
Och utan henne lifvet vore
Ett mörkt och dystert källarhål,
Helt visst för hennes ”lilla Thore”.
Och därför jag belåten går
Vid hennes sida genom lifvet,
Fast jag inunder toffeln står — — —
Men det i ödets bok stod skrifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
