Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 72. Jerkers farm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du stygga gubbe, som sjunger så! sade friherrinnan Adèle
Lejonman och lade sin hand öfver sin mans mun men passade
i alla fall på att kyssa honom på pannan.
Jerker såg på det lyckliga paret och han suckade djupt.
— Man kallar mig lycklig, mumlade han för sig själf. Ja
vår Herre har varit barmhärtig mot mig och gifvit mig detta
lifvets goda i högsta mått. Jag är också tacksam därför i mitt
hjärta. Men min verkliga lycka blef dock fråntagen mig. Min
verkliga lycka sitter hemma i Värmland. Den forna jäntan, som
blef mig fråntagen. Ja, ja! Lifvet har sina skuggsidor. — Månne
jag skall få se Elsa i lifvet en gång till.
Han suckade djupt.
Han dolde likväl sina dystra tankar för sina gäster och
deltog i deras glam och munterhet; men på botten af hans hjärta
hvilade dock sorgen.
— Hör du Jerker, sade en af gästerna, mins du ungkarlsföreningen,
som bildades i Kristinehamn för en tjugu år sedan?
— Nej, svarade Jerker. Då jag var hemma i Värmland,
sysslade jag endast med mina göromål och visste hvarken det
ena eller det andra af hvad som skedde inom de burgna
klasserna.
— Jo, i Kristinehamn bildades bland stadens ungherrar en
förening, hvilken förpliktade hvarje medlem att inte gifta sig med
någon flicka, som begagnade släpklädning.
— Det var håken.
— En vecka därefter begagnades släpklädning af hvarenda
flicka i staden — och inom en månad var föreningen upplöst.
— Så godt var det.
— Nå mins du den andligt sinnade byggmästare Andersson
hemma i Värmland?
— Nej, han var nog där efter min tid. Hvad var det för
en prisse?
— Jo, han bodde i Värmland. Han hade ständig otur med
sina byggen och beklagade sig en dag däröfver för en af sina
världsligt sinnade vänner, som sade:
— Ja, ser du Andersson, du tänker så mycket på det
himmelska, så att du glömmer det jordiska och alltsammans går åt
helsike.
— Jo, det där tror jag, att jag har hört.
— Nå mins du fula Malena då?
— Nerkeskäringen?
— Ja, just hon.
— Hvad var det med henne? frågade Lejonman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
