Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 72. Jerkers farm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt sälja hans egendomar, till hvilka Ludvig Lohufvud och
Magdalena Svennholm, hvilka sedan skulle gifta sig, voro enda
arftagare.
— God dag Ludvig! utropade Jerker, hvilken som
bekant från första början hade tagit hand om Elsas son, då han
för första gången kommit ut till Sydamerika, Han hade då
kommit som en flykting. — Nu kom han som en rik och aktad
man.
— God dag Ludvig! utropade Jerker, hvilken aldrig kallat
Elsas son för grefve. Välkommen! Hvarifrån kommer du?
— Från Värmland.
— Har du varit i Värmland, pojke! utropade Jerker, hvilken
alltid kände något varmt och innerligt hos sig, då han fick höra
talas om Värmland och i synnerhet då han fick hälsningar
därifrån muntligen eller i bref.
— Ja! Jag har de hjärtligaste hälsningar från mamma.
— Tack, tack! Hur står det till med henne?
— Jo, tack så bra.
— Hvar har du träffat henne?
— Först vid Skagersbrunn och sedan vid Stora Högåker.
— Kära du! Men hur kom du dit? Hvar är gubben
Warnwright, är han kvar i Frankrike?
— Nej; min gamle beskyddare är död.
— Hvad säger du! — Och Magdalena?
— Hon är vid Stora Högåker.
— Det där var då alldeles märkvärdiga underrättelser, min
käre Ludvig. — Men du är väl hungrig. — Jag skall säga till
om mat åt dig och vi kunna prata, medan du äter. Stannar du
här i natt?
— Ja, jag kommer för att be att få bo här en liten tid
och tillika vill jag be om hjälp. Jag har nämligen rest hit till
Sydamerika för att realisera gubben Warnwrights efterlämnade
egendomar.
— Och sedan?
— Sedan reser jag tillbaka till Sverige.
— Och slår dig ned där?
— Ja, på Stora Högåker.
— Lycklig du!
— Jag skall när sorgeåret är slut gifta mig med Magdalena,
om jag så snart hinner tillbaka till Sverige. I annat fall
får naturligtvis bröllopet anstå, till jag kommer tillbaka.
— Serveradt! sade en tjänare i dörren.
— Kom nu käre Ludvig och ät och så få vi prata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
