Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 73. Jerkers fattighus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
817
Om tid, som är,
Om tid, som var,
Hon endast drömde
Och allting annat glömde.
*
Jag såg dem skjuta blixt på blixt
Af ädel vrede tärd,
Och efter hvarje liten blixt
Blef ögat svart som natten.
Det kolsvart sken
Som skogssjöns djup,
När endast en,
En liten stjärnsol
Sig speglar där från himlens pol
I tjärnens stilla vatten.
Jag såg dem blicka mildt och gladt —
Och oftast var det så,
Då ha de icke mer af natt,
Men solljus blott, som sprider
Sig lent och varmt
Till den, som har
Ett hjärta armt,
Till den, sorn smärtas djupt och tyst,
Som sorgens törnekrona kysst
Och utaf såren lider.
Jag sett dem, när hon vaken drömt,
Den glansen glömmes ej.
Den skiftar då från strängt till ömt,
Är stundom mörk och dyster.
Men oftast ljus
Och nästan blå;
Då går ett sus
I drömmarinnans minne fram
Af sol och vår och lek och glam
Från barndom glad och yster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
