Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 74. Skvaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
823
— Måtte du kunna bli öfverbevisad om din villfarelse af
någon, som bättre än jag kan öfvertyga dig, sade den äldre
prästmannen. Men glöm ej, till dess den lyckan händer dig, följande
bud: Älska din nästa såsom dig själf och var barmhärtig, såsom
Gud barmhärtig är. — Farväl, min bror.
Och kyrkoherden Förberg i Karlstad (ty den äldre prästen
var han) tryckte hjärtligt pastorsadjunkten Setterlunds hand.
Men då kyrkoherden strax därpå tog afsked af Bernhard
Ek, lyste hans ögon vänligare, än då han talat med Setterlund,
och tryckte dennes hand; ty ett handslag kunde han tvinga sig att
gifva hjärtligt; men ögonen, dessa hvar och en människas
själstillstånds rätta tolkare, låta ej befalla sig till förställning. —
Kyrkoherde Förberg var en lång, något mager man.
Han kunde vara vid pass 36 år gammal, men han såg likväl
mycket yngre ut.
Han ansikte och hela hans gestalt vittnade om mildhet; han
såg ganska bra ut och de blå ögonen isynnerhet talade mildhetens
stilla språk.
Kyrkoherde Förberg hade ej, hvad man kallar höglärd bildning,
det vill säga, han var hvarken filosofie magister eller
teologe kandidat. Men till följd af sin älskvärdhet, sitt ovanligt
intagande och flärdfria sätt att umgås med människor och hans
humana sätt att, då så behöfdes, trösta dem, som sökte tröst och
uppbyggelse hos honom, med ett ord: Hans utmärkta egenskaper
så värdiga en Guds ords tjänare hade gjort, att han vid
jämförelsevis unga är hade stigit från vice pastor uti Karlstad till
kyrkoherde uti samma samhälle. —
— Karlstad är en ganska vacker stad; men inte skulle jag
ändå vilja bo här, utropade Bernhard Ek, under det att han tog
pastor Setterlund under armen och de styrde sin färd till stadens
gästgifvaregård.
— Hvarför det? sporde Setterlund.
— Jag älskar för mycket landet för att vilja bo i stad.
— Jag skulle ej hafva något emot att tjänstgöra här, sade
Setterlund.
— Men tycker du ej, att det skulle vara obehagligt att
tjänstgöra som präst under en kyrkoherde, hvilken du vet hyser
andra grundsatser än du själf?
— Du tror då kanske icke, bror Bernhard, att jag skulle
kunna få honom att tänka lika med mig?
— Nej.
— Då känner du mig allt för litet.
— Men Förberg är en person, som vet, hvad han vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
