Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 74. Skvaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
826
— Kan man tänka sig något vackrare än min fars boställe,
utropade han förtjust.
— Ja, prästgården ligger mycket vackert, svarade pastorn
resolveradt.
— Se, hur vackert det stora, rödmålade huset, beskuggadt
af de lummiga trädkronorna, tar sig ut vid den lilla sjön och
kyrkan på den andra stranden, så härlig hon står där, omgifven på
ena sidan af den grönskande med grafkors fullsatta kyrkogården
och på den andra af den stora och välbebyggda Sättrabyn.
— Ja det är verkligen vackert.
— Hvad det ändå är skönt, att bo på landet!
— Och se där nere på sjön Maja och drängarna, som draga
not, inföll Pelle, hvilken åkte på baksätet. Käre herr Bernhard
kör på, så att jag snart får komma till dem.
Bernhard skrattade åt Pelle och smackade åt hästarne, som
åter började trafva på.
Snart voro de vid prästgårdsbyggnaden, där en gammal gubbe
om vid pass sjuttio år, hvars långa, hvita hår föll ned på den
svarta rocken i rika lockar, satt rökande sin pipa, under det att
han tillika med sin dotter matade dufvorna, hvilka nu skrämdes
bort af de ankommande herrarne.
— Ni komma tidigt från staden, gossar, sade prosten.
— Skulla tro det!
— Vi äro inga sölkorfvar, vi.
— Hvad nytt? frågade den gamle vidare.
— Ah, just ingenting.
— Det var inte mycket.
— Förberg bad hälsa så mycket, sade Bernhard.
— Tack, tack! Hur mådde han?
— Bra.
— Här har far stiftstidningen från honom.
— Tack, det var bra.
— Köpte du garnet åt mig, Bernhard? frågade hans syster,
en sextonårig, just icke vacker, men hvad man vanligen kallar, en
söt flicka, under det att hon omfamnade sin bror och räckte
handen åt Setterlund.
— Nej, det glömde jag, svarade Bernhard skälmskt
— Jo, du är just en skön pojke! utropade systern, slående
honom på armen med sin hvita, vackra lilla hand.
— Hvem har sagt annat? sporde Bernhard skrattande.
— Jag menade tvärt om, sade systern.
— Ånej, tag nu ej tillbaka, hvad du redan både menat och
sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
