Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 74. Skvaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
828
— Det börjar just bli kyligt, mina vänner, låt oss gå in,
yttrade prosten.
De gingo allesammans in i den rymliga salen, där prostinnan,
en fetlagd sextioårig, fryntlig gumma väntade dem och sade,
att de kommo just lagom för att äta aftonmål.
— Nå hvad nytt från Karlstad? sporde prostinnan.
— Ingenting. Förberg hälsade.
— Tack. Såg ni ej till någon från Stora Högåker?
— Nej.
— Jag tänkte annars, att grefvinnan Elsa Lohufvud skulle
vara inne i staden i dag.
— Nej, vi sågo ej till någon från Stora Högåker. —
— I morgon, yttrade prostinnan vidare, sedan alla satt sig
till bords och hon riktigt fått reda på de sparsamma nyheter, som
resenärerna hade med sig hem från Karlstad, måste herrarne
hjälpa mig att få litet vildt till middag, ty vi få främmande och
jag har för tillfället ej något färskt i visthuset.
— Hur gärna jag för min del än skulle vilja efterkomma
mammas begäran, så kan jag det likväl ej denna gång, svarade
Bernhard. Jag måste nämligen i morgon bittida i god tid vara
vid slåttern.
— Än magistern då? Han brukar alltid vara så artig och
tjänstaktig, fortsatte prostinnan vändande sig till Setterlund,
hvilken svarade:
— Ja, med största nöje vill jag i allt tjäna fru prostinnan.
— Ser man på! Jag trodde det! utropade gumman
skrattande.
— Och jag gör det nu isynnerhet mer än gärna, ty att
jaga är, som herrskapet väl vet, min passion, fortsatte Setterlund.
— Och din enda passion, eller har? frågade Bernhard.
— Kanske, svarade Setterlund och kastade därvid sina
blickar, hvilka utgingo från pupiller, som, från att vara blå, i
detsamma fingo en anstrykning af svart, på Eva, hvilken skulle
ösa för mjölk men blef så hypnotiserad af Setterlunds blickar,
att hon spillde en hel slef på duken.
— Hvad gör du Eva! utropade prostinnan.
— Förlåt kära mamma! Så jag fubblade, sade dottern.
Setterlund, hvilken väl märkt, hvilken förvirring hans blickar
förorsakat hos Eva, fastän han ej låtsades märka det, fortfor
vänd till Bernhard:
— Men om jag någonsin skulle komma att älska någon —
ty din mening var väl att tala om kärlek? — så kommer jag
bestämdt att älska högt och innerligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
