Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han kom in dit, fann han Eva sittande i väfstolen där
hon arbetade af hjärtans lust. Hon var klädd alldeles på samma
sätt som på förmiddagen med den skillnaden likväl, att hon nu
hade sina axlar betäckta.
Eva tyckte, att det var roligt att få någon att språka vid,
hvarför, då hon fick se Setterlund i dörren ropade åt honom:
— Det var snällt, herr magister, att ni kommer hit och
håller mig sällskap.
— Jag tackar, behaget af en sammanvaro med er är alltid
på min sida, sade prästen.
— Alltid lika artig!
— Ligger i blodet, mamsell Eva, skämtade Setterlund.
— Kom nu och spola litet åt mig, medan vi prata.
— Med största nöje, mamsell Eva.
Det var vanligt, att herrarne hjälpte till med spolning i
väfkammaren för att hafva något att göra, medan de pratade.
Magistern satte sig att spola.
— Hvad tiden går fort, när man arbetar, sade mamsel Eva.
— Ja, svarade Setterlund, fliten är en välsignelse för den
mänskliga individen, likaväl som för samhället i sin helhet.
— Det är inte alla, som förstå det.
— Nej. Det finnes många lärare, som lofva att visa den
genaste vägen till fullkomlighet och färdighet och en hel hop
metoder hafva blifvit uppfunna, hvarigenom besväret att studera
skulle undvikas.
— Hur kan besväret undvikas?
— Det kan ju lättas; men ingen bör dock genom sådana
åtgärder och dyrbara löften låta förleda sig till lättja och
sorglöshet.
— Det är sant.
— Fullkomlighet är ingen dödlig människas lott, utan
fastmer arbete.
— Om blott alla förstode det.
— Det fordras i sanning ingen ringa sinnestyrka att framhärda
i flitens vanor utan att äga nöjet att själf blifva varse dess
framsteg, hvilka, liksom visarens rörelse, på urtaflan, ske så
långsamt, att de undfalla allas blickar, under det de likväl nalkas
sitt mål.
— Jag tror det.
— Det finnes likväl en föreskrift, som skall ogillas blott
af den fåfänge, den okunnige och af lättingar och denna
föreskrift kan icke nog ofta upprepas.
— Hvad är det för föreskrift, magister?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
