Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851
erkänna, att de själfva äro vidskepliga. Men ännu färre äro de
personer, hvilka icke uti viss grad behärskas af en vidskeplig
fruktan.
— Hur kan det komma sig?
— Jo däraf, att det finnes en nästan allmän inflytelse, som
utöfvas af något visst öfvernaturligt.
— Jag tror nästan, att magistern har rätt.
— Det har jag absolut. De personer, hvilka skämta som
högljuddast, då det talas om spöken och andar, påskynda likväl
sin gång, om de höra ett ovanligt ljud, då de i mörka
midnattsstunden passera öfver en kyrkogård.
— Usch ja! Det vill jag inte göra.
— Se där ha vi det! — Och äfven den lugne och
förståndige filosofen, hvars förnuft förkastar inbillningskraftens
hänförelse, måste någon gång blygas för sig själf, då han finner, att
fantasien har fått öfverhand öfver omdömesförmågan.
— Se där! Magistern kanske själf är vidskeplig, när allt
kommer omkring.
— Nej, det går jag ej in på att jag är, men väl, att jag
varit det som barn.
— Nästan alla barn äro det.
— Ja, grunden till alla dessa känslors herravälde måste
till stor del sökas i de intryck, som vi mottagit i barndomen.
— Det berättas ju också ofta spökhistorier för barn.
— Ja, tyvärr. Barnkammarens berättelser väcka en tro,
hvilken genom hela lifvet — den kommande omdömmesförmågan
må förklara denna tro vara hur enfaldig som helst — likväl utöfvar
en större eller mindre inflytelse på oss.
— Ja det tror jag, sade mamsell Eva, ty i barndomen
mottaga vi ju lätt intryck, hvilka aldrig kunna i senare lefnadsår
borttagas.
— Det är verkligen ett nedslående faktum, att knappast
någon enda person finnes, hvilken icke vid några tillfällen erfar
ögonblickliga intryck af känslor, hvilka i mer eller mindre grad
hafva likhet med vidskepelse.
— Alldeles som det hände mig nyss, när det knäppte till
i väggen, då jag kom att tänka på den otäcke pastorsadjunkten;
och den olyckliga väfverskan, som han gjorde till mörderska; sade
mamsell Eva.
— Inte just det, svarade Setterlund, illa till mods öfver
dessa ord; men det finnes verkligen många, som ännu i vår
upplysta tid hafva en orubblig öfvertygelse om verkligheten af andars
inblandning utl de dödligas angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
