Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
853
och förekomma den oupplyste såsom öfvernaturliga, ehuru de
vanligen kunna förklaras genom filosofiens och naturvetenskapens
erkända principer.
— Hvilka syner syftar magistern pä?
— Jo, till exempel de eldbloss, hvilka äro allmänt bekanta
under namn af lyktgubbar och hvilka så ofta synas dansa öfver
kärr och mossar.
— Usch jå! Lyktgubbar!
— De åstadkomma stor förskräckelse och ofta allvarsamma
olyckor.
— Man har rätt att bli rädd för dem.
— Nej, det har man visst inte. — Och härvidlag äger ju
icke något som helst bedrägeri rum.
— Hvad menar magistern?
— Jo, jag menar, att en person ser verkligen ett ljus, där
icke något mänskligt väsende finnes, som bär detsamma och man
drager däraf den slutsatsen, att det är en syn, man ser.
— Usch! jag ryser.
— Inom några dagar efter denna syn inträffar en händelse
— till exempel en granne dör — en tilldragelse, hvarom en
vidskeplig person då anser sig hafva emottagit ett öfvernaturligt
förebud.
— Man tror det så lätt.
— Men den däremot, hvilken aldrig så litet känner naturen
och dess krafter, erfar icke någon fruktan för dessa irrbloss.
Han skådar snarare däri ett intressant naturfenomen.
— Men hvad äro då de där lyktgubbarne?
— En brännbar gas ångar upp ur jorden och brinner
genom själfantändning, det är allt.
— Men hur kan väl en gas tändas nere i träsket, där allt
är väta och fuktighet?
— Jo, det är ju en känd sak, att lador ofta brunnit, då
hö, som icke varit tillräckligt torrt, blifvit inlagdt i dem. Det
fuktiga höet har antändt sig själft. På samma sätt antändes gasen
i kärren, hvilken är mycket brännbar; och den svaga, så oskyldigt
antända lågan utbreder förskräckelse bland en vidskeplig och
okunnig folkhop. — Det sken, som ofta utbreder sig från
förmultnande trä, frambringas af fosfor uti träet. Dess ljus är gå
blekt, att det synes ej om dagen, men det kan lätt urskiljas om
natten.
En person skref en gång med ett stycke fosfor på väggen
till sin väns sofrum: ”I natt skall du dö!”
— Det var styggt gjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
