Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
854
— Lampans sken hindrade rummets innehafvare att se
skriften, men då lampan släcktes, blänkte fosforn på väggen.
— Jag skulle ha fått slag! utropade mamsell Eva och
hvilade med väfningen.
— Det var en upplyst man, som bebodde rummet. Han
kände fosforns natur och log åt putset samt somnade lugnt.
— Nog var det kallblodigt gjordt, erkänn det.
— Mer än gärna. Experimentet var vågadt och oklokt,
emedan en okunnig person, eller en människa med retliga nerver
därigenom skulle hafva kunnat öfverväldigas af en så stor
förskräckelse, att följderna däraf kunnat blifva oberäkneliga.
— Jag skulle hafva dött! förklarade mamsell Eva bestämdt.
Magistern fortfor:
— Walter Scott, den store engelske författaren, berättar
ett exempel på begagnandet af fysiska principer för att
frambringa ett puts af egen art.
— Ack tala om det.
— Ägaren af ett gammalt slott vid ungerska gränsen beslöt
att göra ett stort gästabud värdigt hans rang och den präktiga
våning, som han bebodde. Gästernas antal var ganska talrikt
och bland dem var äfven en gammal husarofficer, som var
bekant för sin tapperhet.
Då man hade gjort anstalter för natthärberge åt dem alla,
anförtrodde värden denne officer, att det, oaktadt slottets utrymme
var mycket stort, dock blef svårt att få sängplatser för alla i
sällskapet, så framt icke någon skulle vilja sofva i ett visst rum,
hvilket var misstänkt för att vara förtrolladt.
— Hu! — inflikade mamsell Eva.
— Och då man kände den nämnde husarofficeren för att
vara upphöjd öfver alla dylika inbillningar, så hoppades värden
att officeren icke misstyckte, om detta rum blefve honom anvisadt
till sofplats, då han säkerligen icke af fruktan för spöken
skulle få en orolig natt.
Husarofficeren emottog anbudet rätt gärna; och sedan han
deltagit i aftonens fest, begaf han sig efter midnatt till sitt rum,
utlofvande härmed på hvar och en, som skulle våga försöka att
störa hans nattro, en hotelse, som man väl kunde antaga, att
hans karaktär äfven gjorde honom beredd att uppfylla.
Han gick till sängs, lät ljuset brinna och lade sina väl
laddade pistoler vid sidan af sängen.
Han somnade,
Emellertid hade han icke ens en timme varit försänkt i
då sömn, han väcktes af tonerna af en högtidlig musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
