Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
856
— Nej, det var inga spöken, mamsell Eva.
— Magistern vill väl inte påstå, att det var människor af
kött och blod, som kunde tåla vid pistolkulor heller, ty inte sköt
väl officeren bom?
— Det var verkligen ett skälmstycke af tre unga damer.
— Men hur förklara det?
— Jo putset, som spelades officeren, förklaras ganska lätt.
— Det förstår jag inte.
— De sjungande damerna voro placerade i ett rum, som
var beläget intill officerens.
— Men — — —
— Han sköt då blott på deras bilder, hvilka medels ert
konkawspegel voro frambragta i hans sofrum.
— De hade ju kunnat skrämma lifvet ur honom.
— Ja, hade han varit rädd så. — Men nu förklarar
ljusreflexionens enkla och väl bekanta lagar hela synen.
— Det var obetänksamt gjordt att spela ett dylikt spratt.
— Medgifves gärna. Ty om man antager, att orsaken till
synen aldrig blifvit bekant, hvilket resonnomang skulle väl då
hafva kunnat öfverbevisa mannen om, att rummet verkligen icke
varit förtrolladt. Händelsen skulle då hafva blifvit en af de mest
beryktade spökhistorier, som man någonsin hört. — Hade officeren
gått upp ur sängen för att anställa undersökning, så hade
sångerskorna blott behöft att gå från spegeln. Då hade synen
försvunnit; men de hade kunnat återställa densamma igen, så
snart han lagt sig, därigenom att de återtagit sin ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
