Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tårar båta föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
859
som satt närmast prosten, är det bra ledsamt, att herr Bernhard
ej skall vara hemma. Han är så rolig och ungdomen har på
långt när ej så roligt, när han är borta, som när han är hemma.
— Här är ju glädje i alla fall.
— Ja, Gud ske lof. Vår ungdom är alltid glad och munter.
— Denna socken är lycklig, ty den har så glad befolkning
att det är mycket litet elände här i trakten, inföll magistern.
Mycket beror detta också på, att församlingen har ett så gladt
och vördadt prästhus.
— Ja, visst är det så, sade den gamle bonden.
Prosten harklade sig och sade allvarligt:
— Det är människans egen sak att söka sällheten och
undvika eländet. Sällheten består i det, som vederkvicker och
förnöjer själen, eländet i det, som stör, upplöser och plågar den.
— Det är, som herr prosten säger.
— Jag vill därför bemöda mig att söka tillfredställelse och
förnöjsamhet samt att undvika ledsnad och oro, eller med andra
ord att äga så mycket som möjligt af det ena; och af det andra
så litet som möjligt.
— Hvem vill inte det?
— Men härvid måste jag taga mig tillvara för ett misstag;
ty om jag föredrager ett kort nöje framför ett varaktigt, så är
det klart, att jag hindrar min egen sällhet.
— Som herr prosten säger.
— Låt mig därför skåda och betrakta, hvaruti lifvets
varaktigaste sällhet består. Så långt jag kan skåda synes den mig
bero af följande omständigheter:
Hälsa — utan hvilken intet timligt och sällan något
intellektuelt varaktigt nöje kan njutas.
— Nej, nej, där hälsan är borta, där är det allt slut med
glädjen.
— Godt rykte — ty jag finner, att en hvar är belåten
därmed och att det är en ständig plåga att vara utan det.
— Detta visste de gamla asarne redan, sade magistern;
man läser ju i Havamal följande lärorika sentens:
Bort dör din hjord,
Bort dö dina fäder
Och själf dör du äfven.
Men ett jag vet, som aldrig dör:
Ryktet om den som dog
Och domen om den,
Som sig ett godt förskaffat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
