Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tårar båta föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
860
Prosten fortfor:
— Kunskap — ty jag skulle icke till något pris i världen
vilja afhända mig det lilla vett, jag äger eller utbyta det emot
något tillfälligt nöje,
— Lycklig den, som har herr prostens djupa lärdom, sade
en äldre sockenbo.
— Goda gärningar — ty jag finner, att den vällagade
maten, som jag äter i dag, icke efteråt gifver mig någon glädje,
utan till och med, om jag ätit omåttligt, vållar mig plåga och
otrefligheter. De vällukter, som jag i går inandades, göra mig
i dag icke det ringaste nöje; men den goda vänskapstjänst, jag
för en månad, ja för ett år sedan, ja för tjugu år sedan gjorde
åt någon, fortfar ännu att förnöja mig, då jag tänker därpå.
— Det är visa ord, herr prosten talar.
— Hoppet, väntan på en evig, ehuru ofattlig lycksalighet
i en annan värld — är slutligen det, som alltid gjuter en
vederkvickelse i min själ.
— Lycklig den, som lefver efter dylika lefnadsregler, herr
prost.
— Om jag då troget eftersträfvar den sällhet, jag föresatt
mig att hinna, måste jag vid hvarje annat slags nöje, som erbjuder
sig åt mig, först eftersinna, om det står i strid med de fem
nu af mig angifna hufvudvillkoren för min större och varaktigare
lycka.
— Det är nog sant.
— Till exempel, om en frukt frestar mig med sin smak,
hvilken jag tycker om, men frukten är farlig för min hälsa, så
gör jag på ett narraktigt sätt ett offer för min framtida sällhet,
och det blott för ögonblickets njutning. Jag handlar alldeles
tvärtemot mitt sanna, mitt verkliga bästa.
— Det vore ju icke blott obetänksamt, det vore på det
högsta klandervädt, inföll magistern.
— Oskyldiga tidsfördrif vederkvicka mig, fortfor prosten:
om jag begagnar mig af dem för att uppfriska mig efter arbete
och studier, så bevara de min hälsa, återställa själskrafterna och
öka mina nöjen. Men om jag försätter hela eller största delen
af min tid till nöjen och förströelse, så hindra de mig att öka
mitt kunskapsförråd och min konstfärdighet; de skada då andras
förtroende till mig och lämna mig i det olycksaligaste tillstånd af
af okunnighetoch förnedring, hvari jag icke kan annat än vara
mycket olycklig.
— Nej, nej! Fåfäng gå, lär mycket ondt.
— Dryckenskap, spel och brottsliga nöjen skola nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
