- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
861

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tårar båta föga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

861

medföra en sådan olycka för mig, icke endast genom den
tidsförlust de vålla, utan äfven genom den omedelbara skada, de göra
åt hälsan, åt vanorna och. kanske mest därigenom att de betaga
mig andras aktning och lämna en ständig börda på mitt samvete.

— Ja, fy för dryckenskap, spel och brottsliga nöjen! sade
magistern med en viss skenhelighet.

— Därför, tillade prosten, böra alla lastfulla och otillåtna
nöjen undvikas, emedan den människa, som kan skaffa sig herravälde
öfver passionerna, skall njuta en beständig glädje, större
än alla tillfälliga njutningar och således befria människor från
det säkra onda af många slag, som människan säkerligen efteråt
måste erfara, om hon låter hänföra sig af ögonblickets frestelse.

— Det brottsliga nöjet är intet nöje, det är ett rus, hvilket
för några ögonblick döfvar sinnet, sade magistern.

Prosten fortfor:

— Alla oskyldiga tidsfördrif och nöjen, så vida de bidraga
till människans hälsa och stå tillsammans med hennes förädling,
hennes villkor och hennes öfriga solidare glädje och hugnad af
kunskaper och godt rykte, må människan gärna njuta, men ej mer.
Må man därför noga gifva akt på sig själf och undersöka allt, så
att man ej må bedragas af ett för handen varande nöjes smickrande
anbud och förlora en dyrbarare, en varaktigare glädje.

Det blef några ögonblicks tystnad efter dessa prostens ord.

— Kom magister, så gå vi ned på ängen och muntra upp
ungdomen, eftersom Bernhard ej är här och kan göra det, sade
mamsell Eva.

— Gärna, mamsell, svarade han.

— Jag vet visserligen, att ingen af oss båda kan sprida
så mycken glädje bland våra kära sockenbor som bror Bernhard,
men kom ändå magistern, kom, kom!

Och yr och lätt hoppade hon följd af Setterlund ned på
ängen och snart blef det lif i leken tack vare den lifliga
mamsell Eva, hvilken nog ”kunde lika bra med de kära sockenborna
som bror Bernhard”, fastän hon var för blyg att tillstå det ens
för sig själf.

De gjorde lekar:

         Och flickan hon går i dansen
         Med rödan gullband,
         Det binder hon om
         Allra kärastens hand.

         ”Och käraste du min flicka
         Bind inte så hårdt;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0861.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free