- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
868

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tårar båta föga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

868

— Bättre vore dig, att en kvarnsten hängde vid din hals och
du sänktes ned i sjön, än att du ännu skall gå här i din
prästdräkt på jorden och hyckla. Usling! utropade Bernhard, Jag
vänder nu om till Karlstad och biskopen skall få veta allt. Var
redo att stå till rätta!

Hastigt lämnade Bernhard honom.

Bernhard såg ej, att Ulla med förgråtna ögon blickade på
honom från ett busksnår, där hon gömt sig.

Arma flicka, hvad skulle det bli af henne.

Då Bernhard kom fram till vägen, löste han hästen från
gärdesgården och vände om honom för att fara tillbaka till
Karlstad. Han kastade dock en blick öfver till prästgården. Där
lekte ungdomen ännu på ängen och till Bernhards öron nådde
följande glada sång till leken:

         Så vilja vi begynna en domaredans,
         Medan domaren själf är hemma.
         Alla de, som i domaredansen gå
         Deras hjärtan skola brinna.
         Alla saga de:
         Hå, hå, hå!
         Alla säga de:
         Nå, nå, nå!
         Har du drömt om din käresta i natt,
         Så skall du åt ljuset le.

Sången skar Bernhard i öronen.

— Nu är det jag, som skall vara domare! mumlade han.
Jag skall afslöja en skurk.

Han steg upp i vagnen och åkte till Karlstad.

På afstånd hörde han ett skott.

Han reflekterade ej öfver detsamma. Det var någon ute
och jagade, tänkte han.

Helt visst skulle han hafva hållit inne sin häst och åter
begifvit sig in i skogen, om han vetat, hvilket villebråd som fälldes.
— Magister Setterlund hade riktat bössmynningen mot sitt eget
hjärta och tryckt af samt låg nu i dödsryckningar vid den lilla
bäcken, där han förfört en oskyldig flicka. Han hade fruktat
för den världsliga domstolen och föredragit att ställa sig inför
den gudomliga.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0868.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free