Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 78. Jordbäfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
873
— Jag är ej ditt barn mera, min far, sade hon och hennes ögon
blixtrade genom tårarne, som strömmade därur.
— Men jag säger, att du är det! röt den gamle.
Han rusade emot sin dotter och hans utspärrade fingrar
tycktes gifva vid handen, att det var hans afsikt att slita henne
i stycken.
Fra Angelo sprang emellan far och dotter.
Munken svepte sin långa, bruna kåpa omkring sig, liksom
ville han hejda sig från det svåra brottet att höja sin, hand mot
sin far.
Betraktande Becchi bad han med darrande stämma:
— För Guds skull, fader!
— För Guds skull och där har du det! röt gubben.
Fra Angelo böjde sitt hufvud, men gaf ej från sig ett enda
ljud af smärta, trots det att faderns tio beniga naglar lämnade
djupa märken efter sig i hans ansikte. Blodet flöt nedåt hans
bleka kinder.
— Fader, lugna dig, sade munken och gjorde korstecknet.
Och du, Pietro Sanzi, gå härifrån. Måhända Gud styr allt till
rätta.
Utbytande en hastig blick med Margarita tog Sanzi sin mössa
och gick ut.
Han hade knappast hunnit stänga dörren bakom sig, förrän
näktergalen i buren började att vildsint flyga af och an och
Becchis hund höjde ett oförklarligt tjut.
Fra Angelo gjorde korstecknet och utbrast:
— Heliga Guds moder skydda oss nu och alltid.
Innan orden fullt hunnit öfver hans läppar, hördes ett doft
dån. Jorden darrade under deras fötter och husets öfre våning
föll ned öfver dem.
Ett gemensamt skrik hördes och de voro begrafna i ruinerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
