Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 79. Rikedom och fattigdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
887
som kunde utgå genom särskilda kanaler såsom bidrag till en hvar
af eder. Ären I sysselsatta med att föda mig, så är det å andra
sidan genom mig, som de blodkärl födas, hvilka underhålla er.
— Det var en bra fabel, den skall jag teckna mig till
minnes.
— Den är genialisk.
— Och generalsträjken?
— Den upphörde genast, hvarefter allt blef godt och väl
igen.
— En underlig bild af lifvet.
— Man ser således, att en rik man, om han också icke
bekymrar sig om någon annan än sig själf, likväl svårligen kan
undgå att tjäna sin nästa.
— Han gör det i stor skala.
— Men detta är icke någon förtjänst å hans sida, om han
ej själf har den afsikten eller den önskan att tjäna sina
medmänniskor.
— Naturligtvis inte. Det är naturen själf, som ordnar
förhållandena.
— Den rike mannen däremot, hvilken söker värdiga
föremål för att bringa dem hjälp och bistånd och är såsom apostelen
säger: ”Färdig till att gifva och glad att kunna meddela, han
lägger åt sig en god grundval för den kommande tiden och han
kan försäkra sig själf ett evigt lif”.
— Ja, af denne och flera andra dylika apostlarnes
föreskrifter är det tydligt och klart, att de icke hade till föremål
att bland de kristna upphäfva den egendoms säkerhet, som
nödvändigt måste medföra skillnaden mellan rik och fattig.
— Nej, dessa förmaningar till de rika, att vara välvilliga
och barmhärtiga mot de fattiga skulle ha varit orimliga, om de
icke hade haft för afsikt att tillåta någon att vara rik.
— Det kunde föröfrigt, enligt mitt förmenande, icke finnas
någon barmhärtighet uti att gifva något till de fattiga, om det
icke varit lämnadt till hvars och ens fria val att gifva eller
använda, hvad som honom tillhörde.
— I verkligheten kan ingenting sägas tillhöra någon,
hvaröfver han icke har frihet att disponera efter behag.
— I själfva begreppet barmhärtighet ligger för öfrigt
villkoret, att den är frivillig. Ty ingen kan egentligen sägas gifva
något åt någon annan, då han icke har makt att äfven undanhålla
honom det.
— Ja, apostelen Paulus går också ännu längre, då han
fordrar, att enhvar skall gifva, ”eftersom han är sinnad i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
