Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 80. På nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
893
— Man har höjt sig öfver de högsta berg och varit ett
godt stycke på väg till månen, sade häradshöfdingen.
— Ha, ha! Det har väl varit ett godt stycke kvar dit ändå.
— Det återstår nu endast, att lära sig styra dessa
luftskepp, på det att man icke måtte bero af minsta vinddrag,
hvarigenom det lätteligen händer, att man måste segla till höger i
stället för till vänster och att man slår ned i Konstantinopel i
stället för i Edinburgh till exempel.
— Ja, det är trefligt!
— Men allvarsamt taladt, så har det nyligen förkunnats från
Tyskland, att någon därstädes verkligen vid detta laget skall vara
färdig med en dylik inrättning till luftbalongens styrande.
— Verkligen!
— Man kunde då på förhand veta, att det skulle vara en
tysk, som borde lösa detta problem, ty ingen är mera van än
tyskarne att sväfva i ständiga dunstkretsar och moln, sade
grefvinnan Louise Lohufvud och knyckte föraktligt på nacken.
— Den stora uppgiften skall verkligen, efter hvad man
hoppas, vara löst, innan man vet ordet af.
— Jo jag tackar!
— Och märk, hvilka utomordentliga resultat, som däraf
genast skola framspringa.
— Hvilka då, om jag får lof att vara så näsvis och fråga?
— Land, vatten, öknar och skogar, afgrunder och alper,
allt skall blifva såsom den jämnaste jordyta för den triumferande
luftseglaren.
— Jo, jag tackar jag! sade grefvinnan Malin.
— Endast en slags väg kommer hädanefter att finnas,
nämligen fågelvägen.
— Jag betackar mig för den vägen, sade grefvinnan Louise
skrattande.
— Alla ångbåtslinier tjäna oss sedan till ingenting och
själfva den John-Ericson-archimediska skrufven skall vara gängad
förgäfves. Inga järnbanor skola mer komma att begagnas och
allt hvad landsväg heter skall inom få år bli en saga.
— Häradshöfdingen tar då till också, så att det förslår.
— Man sätter sig i sitt luftskepp och beger sig uppåt och
framåt går den raka stråten, hvarthän man vill, öfver floder, sjöar,
haf, öfver isberg och vulkaner, det ena med det andra, leende
åt vågorna, som brusa under ens fötter, åt de tusenåriga urskogarne,
hvilka man helt simpelt flyger öfver på en timme eller så,
då man annars ej skulle kunna genomtränga dem på år och dag.
— Det blir nog inte i vår tid, det där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
