- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
898

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 80. På nyårsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

898

         Ack hvarje dag skall jag minnas
                 Detta ord:
                 Farväl!
         Ack huru smärtsamt är ej att skiljas!
         Sorgliga känslor beta min själ!
         Dock skall hoppet ej mig lämna,
         Ständigt skall det bo hos mig,
         Att I minnens denna bön:
         Tänken på mig; ty jag är
                 Bajadèren!
                 Farväl!

Det spelades upp till dans igen.

— Ack! Den vackra Sofiavalsen af Strauss! utropade
grefvinnan Malin Stålsko.

— Det är något underligt med den valsen.

— Det ligger melankoli, men utsökt behag uti den.

— Säg kärlek.

— Kärlek och sorg, skulle jag vilja säga.

— Det var också kärlek och sorg, som Strauss kände, då
han komponerade denna vals, sade furst Bolsky.

— Verkligen! Ack känner ni något därom?

— Mycket väl.

— Tala om det.

— Hör hvilka djupa molltoner insmugna midt i den yrande
valsens durkaskader!

Furst Boris sade:

— ”Strauss började. Hvad skall ja säga om hans valser?
Jag skulle kunna skrifva en hel bok om denna valskompositör
och likväl ej hafva beskrifvit all den verkan, hans musik hade
på min själ. Strauss är dansmusikens Paganini; hvarje cyclus af
hans valser är en berättelse, en novellett, som har både början,
midt och slut, och hvilken man gärna, likt perserna af sina
dervisher, ofta låter uppepa för sig.”

Så yttrar sig en Wienertidning för teater och musik; och
detta med rätta.

— Ja, Strauss är verkligen en annan Orpheus, hvilkens ömt
rörande och ljuft smekande toner till och med försona dansens
argaste fiender med den lättfotade Terpsichore.

— Ack ja, suckade Magdalena Svennholm, hans underbart
förtrollande toner förmå upplifva stelnade hjärtan, stilla smärtans
suckar och aftorka lidandets tårar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0898.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free