Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 80. På nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
901
stod på galleriet och anförde orkestern. Han var klädd i svart
från hufvud till fot. Lugna voro de bleka dragen, men ögonen
irrade oroligt fram och åter
Sofia, dagens och balens drottning, dansade än med den
ene, än med den andre, men så ofta hon hvilade, ja äfven midt
under dansen, stal sig en blick till den arme förskjutne, där han
stod, dyster, lik en tårpil, hvars grenar slokande hänga mot
jorden.
Hon kände, hvad han led, då han ur instrumentet lockade
fram nöjets glada toner; hon hyste nu för honom en känsla
varmare än medlidandet: — ånger — gryende kärlek. — Hon såg
hans stilla, djupa sorg och en namnlös smärta pressade hennes
bröst. Den växte med hvarje sekund, såsom stormen till orkan
och hotade att spränga hjärtat. Hon ville så gärna gråta, men
hon kunde, hon vågade det ej. — Likt sjudande bly i martyrens
ådror brände de återhållna tårarne på hennes själ. Djupt lidande
störtade hon sig med förtviflan i dansens nöjen. —
Klockan slog tolf!
Strauss gaf signal till den nya valsen. Man ställde upp
sig i par, Sofia vid sin lycklige brudgums arm.
Valsen började, alla lyssnade till musiken, mången glömde
dansens nöjen för att med hela sin själ njuta af de underbara tonerna.
Mången stod orörlig och blickade upp till den bleke mannen, som
aldrig förr spelat med sådan känsla, sådan eld som nu. Sorgen
hänförde honom; han var utom sig, han göt hela sin själ i tonerna;
instrumentet tycktes lifvadt af kompositörens känslor. Hans stråke
rasade öfver strängarne på violinen, liksom förtviflan rasade i hans
hjärta, hans själ.
Sofia vågade kasta en blick upp på den förskjutne. Hon
såg en tår, som från ögat rullade ned öfver hans bleka kind.
Nu är det hennes tur! Utan medvetande tumlar hon om
vid sin makes arm efter de brusande tonerna. Strauss följer
det nästan flygande paret med tårfyllda blickar och blödande
hjärta. Sofia valsar, valsar och vill aldrig sluta. Strauss lockar
fram allt djupare och underbarare toner. Ej heller han vill
sluta.
Plötsligt sprang c-strägen på hans violin. — Sanslös störtade
Sofia i samma ögonblick till golfvet och — var död. Strauss
ser henne falla. Händerna släppa stråke och violin. Med ett
förtviflans skri utropar han:
— Sofia!
Ögonblicket därpå ligger han afdånad på estraden framför
orkestern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
