Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 80. På nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
904
om, hur de skulle inrätta sig, då han inom kort skulle tillträda
en utlofvad kuskbefattning vid Funkhammars bruk. Han hade
sett framtiden i så ljus dager och han hade sagt till sin hjärtans
kär, att henne skulle han ha, om också hela världen satte
sig däremot, om blott hon älskade honom med samma tillit som
han henne.
Det hade Elsa sagt, att hon gjorde och så skildes de åt,
När han så kom hem till Funkhammar, var där sorg och
förvirring. Den lille blinde Edmund hade spårlöst försvunnit.
Man draggade efter honom och man gjorde allt för att få reda
på gossen.
Snart kom slaget för Jerker. Han blef på det uslaste sätt
anklagad för att hafva sålt Edmund åt zigenare och det var Elsas
mor, som af elakhet utslungat denna ohyggliga anklagelse. —
Allt störtade nu kring Jerker och det blef en ohygglig tid för
honom; men Elsa var dock honom trogen. — — — Så kom då
ändtligen Edmund till rätta och det blef bevisadt, att Jerker
alldeles icke hade haft någon skuld uti hans försvinnande. Jerker
blef erbjuden tjänst ånyo vid Funkhammar, men han tog ej platsen.
Han fick emellertid penningar af brukspatron på Funkhammar
och nu skulle han då gifta sig med Elsa, hvilken blifvit
kallad ”Solen i Karlstad,” från hvilken stad hon emellertid flyttat
och nu var kammarjungfru på Stora Högåker,
Men — grefve Ludvig Lohufvud gifte sig med Elsa i stället
och förtviflad lämnade Jerker landet. — Han reste till Sydamerika,
där allt gick honom väl i händer och dit hade Elsas son
äfven kommit som en flykting.
Jerker mindes väl, när Ludvig Lohufvud kom dit. — Han
borde, mänskligt att se, hafva hatat honom, emedan han var son
till den man, som tagit hans Elsa från honom. — — Men ej
kunde han hata den stackars unge flyktingen. Han var ju Elsas
son! Elsas! — — —
Jerker tog sig honom an.
Alla dessa minnen trängdes nu med hvarandra i Jerkers
själ och han tackade sin Gud för hans nåd all. Mycket hade
han lidit, mycket hade han sörjt, men arbetet hade meddelat
honom sin välsignelse.
Och nu var han hemma i Värmland igen. Han var i Karlstad
just på stadskällaren, där Elsa varit i tjänst. Snart skulle
han draga in åt de stora skogarne i Olof Trätäljas land. Kanske
skulle han komma att köpa sig en egendom där — kanske
begåfve han sig därifrån ganska snart; allt berodde på henne —
Elsa. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
