Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 81. Grefvinnan Malin Stålsko säljer Vänersholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
913
må veta, att prästerskapet var inte mycket god på mor Kitta,
för det att hon var en spåkvinna.
— Hon var en god kvinna, sade Jerker.
— Där sade herrn ett sant ord! utropade gumman. Men
det är inte alla, som säga det, jag tror, det inte är någon annan
än grefvinnan Elsa Lohufvud, som säger det. Och hon lägger
också i löndom blommor på mor Kittas graf.
— Det är vackert gjordt.
— Tror jag det! Jag undrar just, hvad grefvinnan Elsa
gör, som inte är vackert och godt!
Det var behagligt att höra detta omdöme om Elsa, för
Jerker, hvilken däraf kunde draga den slutsatsen, att Elsa var
lika god och rättrådig som förr, hvarpå han föröfrigt aldrig ett
ögonblick tviflat.
— Hittar kära mor till mor Kittas graf?
— Gör väl det, kantänka, sade gumman.
— Vill kära mor visa mig den grafven, om jag hämtar
kära mor någon dag?
— Kan väl göra det.
— Tack, sade Jerker och gick ut ur pörtet samt satte sig
i släden, hvarefter färden fortsattes mot Funkhammar.
Det var underliga känslor, som trängde sig uti Jerkers bröst,
där han for fram. — Där syntes redan stallbyggnaden vid
Funkhammar, nu var man i allén. Där var den lilla bersån, i hvilken
lille Edmund sade sig hafva sofvit, då han blef röfvad af
zigenarne och där dammen och Norsälfven, hvari man förgäfves
draggat efter honom, i tanke att han hade omkommit genom
drunkning.
Slädarne stannade ett stycke från hufvudbyggnaden och
alla de åkande gingo ur åkdonen för att se sig omkring; men
Jerker gick fram till hufvudbyggnaden för att träffa brukspatron.
En betjänt, som fått se honom, kom och öppnade för honom.
— Är herr brukspatron hemma? frågade Jerker.
— Ja, han är uppe på sina rum, får jag be min herre
stiga upp den här vägen!
— Tack.
Jerker gick den för honom välkända trappan, hvilken han
gått så otaligt många gånger förut, under den tid då han varit
stalldräng på Funkhammar.
— Jaså, tänkte Jerker medan han gick upp för trappan,
brukspatron lefver ännu. Han var en hederlig karl och det var
inte hans fel, att jag kom härifrån. Men det var nog bäst det,
som skedde. Hade jag blifvit kusk här vid Funkhammar, så hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
