Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 81. Grefvinnan Malin Stålsko säljer Vänersholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
914
jag nog varit kusk ännu - hvaremot jag nu är så förmögen,
att jag skulle kunna köpa hela Funkhammar, om det gällde.
Han knackade på en dörr, som han visste ledde till
brukspatrons rum.
— Stig in! ropade en manlig stämma.
Jerker öppnade dörren och steg in.
I rummet voro två personer, den ene en man med något
litet gråsprängdt hår. Han satt tillbakalutad uti en bekväm
karmstol. Den andra personen var en medelålders kvinna med mycket
markerade drag och särdeles skarpa blickar, hvilka verkade som
synålar, då hon spände dem i någon.
— Hvad vill ni, min vän? frågade herrn, då Jerker stannade
vid dörren.
— Jag söker herr brukspatron, svarade Jerker.
— Det är jag, sade mannen.
Jerker kände ej igen honom. Det var ej samma
brukspatron, som han sett. Detta var en yngre.
— Jag ber om ursäkt, sade Jerker. Det var gamle brukspatron,
jag sökte, men han kanske — — —
— Min far, sade mannen i karmstolen, han dog för fem år
sedan. Hvem är ni?
— Store Gud! Det är väl inte — — inte — — herr
Edmund! utropade Jerker.
— Jo, min vän. Men hvem är ni, som ej vet af, att min
far är död, men likväl känner mitt namn. Säg mig, hvem är ni?
Jag kan ej se er. Jag är blind.
Det var verkligen Edmund och nu förstod Jerker, att
kvinnan med de skarpa blickarne var zigenerskan Moina.
— Herr brukspatron, sade Jerker. Jag var för många år
sedan i tjänst som stalldräng här vid Funkhammar under gamle
brukspatrons tid. Mitt namn är Erik.
— Erik — Jerker! utropade den blinde.
— Ja, herr brukspatron, man kallar mig Jerker.
— Är det Jerker! Min hederlige Jerker. Hör du Moina,
det är Jerker! — Räck mig din hand, Jerker! Välkommen hit
till Funkhammar, du min vän, som räddade mig till mitt hem.
Räck mig din hand, Jerker. Moina och jag hafva ofta talat om
dig och vi hafva välsignat ditt minne, min hederlige Jerker.
Helt rörd öfver detta hjärtliga mottagande af den blinde
brukspatronen gick Jerker fråm till honom och fattade hans
framräckta hand, hvilken han tryckte, hvarefter han växlade ett
handslag med Moina, hvilken satte fram en stol åt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
