Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 81. Grefvinnan Malin Stålsko säljer Vänersholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
915
— Hvarifrån kommer du, min hederlige Jerker? frågade
brukspatronen.
— Från Sydamerika, svarade Jerker.
— Det var långväga ifrån.
— Ja.
— Stannar du nu i Sverige?
— Ja, herr brukspatron, jag stannar här i Värmland, om
jag kan få köpa mig en god egendom här. Jag har sålt mina
farmer och mina hjordar nere i Sydamerika och det är mitt hopp
att kunna i ro få framlefwa mina återstående dagar här i
Värmland.
— Det har då gått dig väl i händer?
— Ja, herr brukspatron. Lifvets goda har flödat öfver mig
uti rikligt mått.
— Det gläder mig, min hederlige vän, sade Edmund. Det
gläder mig verkligen af hjärtat. Mer än en gång hafva Moina
och jag talat om dig och vi hafva mycket undrat, hvar du varit
och hur du hade det, och hade du varit i små omständigheter och
vi funnit din vistelseort, så skulle det ej töfvat länge, förrän
hjälp kommit dig tillhanda härifrån.
— Jag tackar herr brukspatron för dessa goda tanker, sade
Jerker. Det är godt för mitt hjärta att höra dessa ord.
— Min käre vän, sade Edmund. Mina saliga föräldrar lade
mig på hjärtat in i det sista af deras lif — min mor dog ett år
före min far — att jag skulle på allt sätt bispinga dig, om
jag funne dig och om du vore stadd i nöd.
— Nådig frun var dock ej rätt god på mig, hvad jag tror,
genmälde Jerker.
— Jag vet. En svart skugga hvilade öfver dig vid tiden
för den olyckliga händelsen, då jag blef bortröfvad härifrån
Funkhammar såsom litet barn. Men det var en ovärdig beskyllning,
som gjordes mot dig af min mor, under det att hon låg sjuk af
ängslan och sorg öfver mig. Men den skuggan försvann alldeles;
och den kunde väl ej annat göra, då det var just du, som
skaffade mig tillbaka hit till mina föräldrar. — Det var en
bondhustru, Britta Svensson, som utkastade den där ohyggliga
beskyllningen mot dig. Men hon blef straffad för sitt svek och
sin ondska.
— Hvad hände henne? sporde Jerker.
— Hon blef vurmig på sista tiden af sitt lif och hon
fantiserade öfver dig, såg dig i syner och tyckte, att du bar ett
bart brinnande svärd mot henne och ville genomborra henne med
detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
