Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om så är, får ni stanna kvar ombord. Fuatino är
det romaneska vanvettets ö. Där ä’ alla kära i
någon. De leva av kärlek. Den är i kokosnötens
mjölk, i luften, i vattnet. Öns historia under de
sista tio tusen åren är ingenting annat än
kärlekshistorier. Det vet jag. Jag har talat med de gamla
gubbarna. Och om jag får se er kila i väg nedåt
stranden hand i hand med .. .»
De båda andra sågo på honom, då han tystnade
plötsligt. De följde hans blick som gled förbi dem
till relingen, och de sågo detsamma som han, en
brun hand och arm, muskulös och våt, som genast
fick sällskap med en annan brun hand och arm.
Ett huvud följde efter, betäckt med långa toviga
lockar, och sedan ett ansikte med skälmaktiga svarta
ögon glittrande av ett naivt skratt.
»Å, herre Gud!» viskade Brown. »Det är en faun
— en havsfaun.»
»Det är hin håle själv», sade Glass.
»Det är Mauriri», sade Grief. »Han är min egen
blodsbroder på grund av det heliga löfte vi växlat
enligt infödingarnas bruk. Hans namn är mitt,
och mitt är hans.»
Breda bruna axlar och ett präktigt bröst lyfte sig
över relingen och utan synbar ansträngning följde
hela den stora kroppen med och trampade ljudlöst
däcket. Brown, som kunde ha varit något annat
än styrman på en Söderhavsskonare, blev alldeles
hänryckt. Allt vad han någonsin snappat upp ur
böcker bekräftade för honom att denne nykomne
från havsdjupet var absolut lik en faun. »Men en
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
