En solens son / 85 (1918) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skonarens långa färd västerut. Han var det enda
levande vittnet, och han visste att de skulle ha dödat
honom, om han ej varit kock. I Noumea hade fem
straffångar slutit sig till dem. Harläpp tilläts aldrig
att gå i land på någon av öarna, och Grief var den
förste utanförstående han hade talat med.

»Och nu ska de döda mig», si ud dra de Harläpp,
»för de veta nog att jag har talat om allt för
er-Men jag är alis inte feg, och jag skall stanna hos er,
herre, och dö med er.»

Faunen skakade på huvudet och reste sig.

»Ligg här och vila dig», sade han till Grief. »Det
blir en lång simning i natt. Den här kocken skall
jag nu ta med mig högre upp i bergen, där mina
bröder leva tillsammans med getterna.»

IV.

»Det är bra att du kan simma som det anstår en
man, Store Broder», viskade Mauriri.

Från lavaklyftan hade de klättrat ner till vikens
innersta bukt och kastat sig i vattnet. De sunimo
tyst utan att plaska, Mauriri i spetsen. Kraterns
svarta väggar reste sig omkring dem så att de tyckte
att de summo på bottnen av en stor bassäng. Över
dem glimmade nimlen matt av myriader stjärnor.
Framför sig sågo de ljuset på Skallerormen, och
från dess däck hördes, dämpad av avståndet, en
psalm spelad på fonografen till Pilsachs ära.

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>