Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och vad heter ni?» frågade Hal!, sedan han skrat
tat för formens skull.
»Anstey — Phil Anstey», svarade Grief
skyndsamt. »På väg med Onkel Toby från Gilbertsöarna
till Nya Guinea och försöker finna min longitud. Det
här är min styrman, mr Gray, skickligare navigatör
än jag, men hans lokalsinne råkade i olag på samma
gång som vår kronometer.»
Grief visste ej varför han ljög, men han hade
känt frestelsen och dukade under för den. Han
anade dunkelt att någonting var på tok, men kunde
ej säga vad det var. Swithin Hall var en fet karl
med rundlagt ansikte, leende mun och skrattrynkor
i ögonvrårna. Men Grief hade i sin tidiga ungdom
kommit under fund med hur missledande denna
typ kunde vara och att blå ögon kunde vara
bedrägliga då de gåvo ytan en humoristisk prägel men
dolde vad som försiggick där bakom.
»Vad vill ni min kock? Ha ni förlorat er egen
och Vill tvångsvärva honom i stället?» sade Hall.
»Det är bäst att ni släppa honom, om ni vill ha
något att äta i kväll. Min hustru är här, och hon
skall bli glad att få ta emot er — middag kallar
hon det, och hon grälar på mig för att jag kallar
det för kväll, men jag är gammalmodig. Mitt folk
har alltid brukat äta middag midt på dagen. Man
kommer inte ifrån gamla vanor. Vill ni inte tvätta
er? Det vill jag. Se på mig. Jag arbetar som en
slav — ute bland dykarna — musslor, förstår ni.
Men det känner ni naturligtvis på lukten.»
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
