Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänar till ingenting att spjärna emot. Vad bjuder
ni ?» j
»Det jag sa’. Och litet till. Vad är Emily L.
värd ?»
»Hon har sett sina bästa dagar. Inte över tio
tusen, det skulle vara att stjäla. Varenda gång hon
är ute i svår sjö är jag rädd att hon skall spricka
och tappa ballasten.»
»Det har hon redan gjort, kapten Raffy. Jag
har sett henne ligga och driva med kölen i vädret
efter grundstötningen. Vi kunna ju säga att hon
var värd sju tusen fem hundra. Jag skall betala er
femton tusen och fri resa. Låt edra händer ligga
orörliga i knät.» Grief reste sig och gick bort till
honom och tog hans revolvrar. »Bara ett
oundvikligt försiktighetsmått, kapten. Gå nu ombord med
mig. Jag skall sedan meddela mrs Raffy nyheten
och föra henne till er.»
»Ni uppför er som en gentleman, mr Hall, det
måste jag erkänna», sade kapten Raffy, då
livbåten lade till vid Onkel Tobys långsida. »Men akta
er för Gorman och Watson. De ä’ ena fula fiskar.
Och apropå, jag nämner det inte så gärna, men ni
har sett min hustru. Jag har givit henne fyra eller
fem pärlor. Det hade Watson och Gorman
ingenting emot.»
»Ni behöver inte säga mera, kapten,. Hon skall
få behålla dem. — Är det ni, mr Snow? Här är
en vän som jag vill att ni skall ta hand om —
kapten Raffy. Nu far jag i land efter hans hustru.»
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
