Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Solens pilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmå sig att blåsa. Det var en kall, stjärnklar
kväll, och de stodo och hängde på akterdäck
väntande på att komma till ankarplatsen med denna
snigelfart. Willie Smee, superkargen, dök upp från
kajutan; man lade märke till honom emedan han
var klädd till att gå i land. Styrmannen såg pà
hans skjorta av det finaste och vitaste silke och
fnittrade menande.
»Det skall förmodligen bli dans i kväll?»
anmärkte Grief.
»Nej», sade styrmannen. »Det är för Taituas skull.
Willie är förtjust i henne.»
»Har du sett mig flyga?» snäste superkargen.
»Då är hon kär i dig, och det kommer på ett ut»,
fortfor styrmannen. »Innan du har varit en
halvtimme i land, har du en blomma bakom örat, en
krans om huvudet och armen om Taituas liv.»
»Bara svartsjuka», fnös Willie Smee. »Du skulle
gärna vilja ha henne själv, men det går inte.»
»Jag kan inte skaffa mig en sådan där skjorta,
det är hela saken. Jag slår vad om en halv krona
att du inte har den där skjortan kvar, då du
seglar från Fitu-Iva.»
»Och om inte Taitua får den, är det en given
sak att Tui Tulifau tar den», sade Grief varnande.
»Bäst att inte låta honom få se den, annars har ni
sett den för sista gången.»
»Mycket sant», instämde kapten Boig i det han
tog ögonen från ljusen på stranden. »Under den
sista resan fråndömde han en av mina kanaker ett
grannt bälte och en slidkniv.» Han vände sig till
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
