Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\Det är rätt,» uppmuntrade han, »om också
världen förgås, ska ni fortsätta med att köpa.»
»Vi ska i alla fall köpa i morgon,» försäkrade
Isaacs honom.
»Då få ni avsluta edra inköp i helvete.»
Kören av misstroget skratt eggade den gamle
mannen. Han vände sig häftigt till Darling.
»När ha så’na barnungar som ni lärt sig att
bedöma stormar? Och vem är den man som har
tänkt ut orkanernas vägar här i
Paumotufarvatt-nen ? I vilka böcker står det? Jag har seglat på
Paumotu innan de äldsta av er sågo dagen. Jag
vet det. I öster äro orkanernas vägar en så stor
cirkel att de bilda en rak linje. I väster här
göra de en skarp kurva. Kom ihåg edra sjökort.
Hur kom det sig att orkanen 1891 sopade bort
Auri och Hiolau? Kurvan, min präktiga gosse,
kurvan ! Om en timme, två eller tre på sin höjd,
kommer stormen. Hör!»
Ett kolossalt dån skakade atollens korallgrund.
Huset skalv. De infödda tjänarna med whisky- och
absintbuteljer i händerna skockade ihop sig som
för att söka skydd och stirrade förfärade ut genom
fönstren på det väldiga vågsvallet som sköljde högt
uppåt stranden till hörnet av ett copraskjul.
Parlay såg på barometern, fnittrade och såg på
sina gäster. Kapten Warfield steg fram för att se.
»29,75», läste han. »Den har gått ner fem till.
För tusan, den gamle djävulen har rätt. Stormen
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
