Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen sig, sprängde sina fotplåtar ined en sista
krampaktig ansträngning av sina fyrtio hästkrafter
och lade sig till ro på sin sida. En ström av
slagvatten forsade över den och moln av ånga bolmade
upp. Maskinisten gav luft åt sin bedrövelse i ett
jämmerrop, men Grief kastade en kärleksfull blick
på spillrorna och gick in i kajutan för att skrubba
taJgen av bröst och armar med en tuss
bomulls-trassel.
Solen var uppe och det blåste den mildaste
sommarbris då han kom upp på däck efter att ha sytt
ihop skalpen på en kanak och spjälkat den andres
arm. Malahini låg tätt invid stranden. I fören
höllo Hermann och besättningen på att hyva in och
reda upp de hoptrasslade ankarna Papara och
Tohaa voro borta, och kapten Warfield granskade
atollens motsatta strand genom kikaren.
»Inte en pinne kvar av dem», sade han. »Så går
det då man inte har maskin. De måste ha gått åt
innan den stora vindomkastningen kom.»
I land, där Parlays hus hade stått, fanns intet
spår av något hus. På en sträcka av tre hundra
yards, där havet brutit in, fanns inte ett träd eller
en stubbe kvar. Här och där längre bort stod en och
annan palm, och massor av dem hade brutits av
strax ovanför marken. Tai-Hotauri påstod att han
såg något röra sig i kronan av en palm som
undgått förstörelsen. Malahini hade inga livbåtar kvar,
och de sågo på då han sam i land och klättrade
upp i trädet.
Då han kom tiljbaka, hjälpte de en ung infödd
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
