- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
85

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kände det riktigt varmt och behagligt. Han darrade
ej, och han tyckte till och med att han hade fått en
varm glöd i bröstet och kroppen. Men då han rörde
vid näsa och kinder, hade de ingen känsel. De skulle
ej tina upp om han sprang aldrig så. Ej heller hans
händer och fötter. Sedan kom han på den tanken
att förfrysningen måste hålla på att sprida sig till andra
delar av kroppen. Han försökte hålla denna tanke
ifrån sig, glömma den, tänka på något annat; han
märkte vilken panikartad känsla den åstadkom, och
han var rädd för panik. Men tanken höll envist i sig,
tills den framkallade en vision av hans egen kropp,
helt och hållet förf rusen. Nej, det här dugde inte . . .
han började åter med en vild språngmarsch framåt
vägen. En gång saktade han farten och gick, men
tanken på att förfrysningen spred sig tvingade honom
att springa igen.

Och hela tiden sprang hunden med honom, hack i
häl. Då han stupade ännu en gång, svepte den
svansen om frambenen och satte sig framför honom och såg
på honom i nyfiken spänning. Djurets värme och
trygghet retade honom, och han svor över hunden, tills
denne inställsamt lade ner öronen. Denna gång kom
skälvningen fortare över mannen. Han höll på att ge
tappt i sin strid mot kölden. Den kröp in i hans kropp
från alla håll. Tanken på den drev upp honom igen,
men han sprang inte mer än hundra fot, då stapplade
han och föll framstupa. Det var hans sista panik.
Då han återfått andedräkten och självbehärskningen,
satte han sig upp, och nu fick han en förnimmelse av
att han borde möta döden med värdighet. Men denna
förnimmelse tog sig ej uttryck i de ordalagen. Hans

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free