Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte, fastän de sutto uppe till midnatten. Bj heller
kom han följande dag eller dagen därpå. Red Cow
fick aldrig återse Marcus 0’Brien, och man gissade
visserligen hit och dit, men man fick aldrig tag i någon
säker ledtråd som kunde förklara hans försvinnande.
• *
*
Endast Marcus 0’Brien visste allt, och han kom
aldrig tillbaka för att tala om det. Han vaknade
följande morgon med svåra plågor. Hans mage hade
blivit bränd av den massa whisky han förtärt och var
som en het och förtorkad ugn. Hela hans huvud
värkte utan och innan, och det värsta av allt var
smärtorna i ansiktet. I sex timmar hade otaliga myggor
kalasat på honom, och av deras obehagliga gift hade
hans ansikte svällt upp förskräckligt. Endast genom
en väldig viljeansträngning kunde han få upp ögonen
som smala springor. Då han råkade röra sina händer
kände han att de värkte. Han sneglade på dem,
men kände ej igen dem, så svullna voro de av
myggornas gift. Han var alldeles bortkommen och kände
inte igen sig själv. Ingenting i hela hans omgivning
väckte någon idéassociation varigenom han kunde
övertyga sig att han ännu levde. Han var alldeles
avstängd från det förflutna, ty ingenting omkring
honom väckte något minne hos honom. Dessutom var
han så sjuk och eländig att han ej hade styrka att
fundera över vem eller vad han var.
Först då han upptäckte att hans ena lillfinger var
krökt — han hade för flera år sedan brutit det och fått
det illa läkt — kände han igen att han var Marcus
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
