- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
150

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men de blevo uppehållna då de kommo till
Iviacken-zie. De slöto sig till en skara Mackenzie-indianer,
och under en jakt träffades Akoon av ett vådaskott.
En yngling rådde om bössan. Kulan gick igenom
Akoons högra arm och krossade två av hans revben.
x\koon var litet fältskärskunnig, och El-Soo hade lärt
sig åtskilliga finesser i den vägen vid Heliga korset.
Benen kommo slutligen på sin plats igen och Akoon
låg vid lägerelden för att låta såren läkas. Han låg
också vid elden för att hålla myggen på avstånd.

Då anlände Porportuk med sina sex unga män.
Akoon jämrade sig i sin hjälplöshet och bad
Macken-zie-indianerna om bistånd. Men Porportuk framställde
sin fordran och Mackenzie-indianerna blevo
förbryllade. Porportuk ämnade lägga beslag på El-Soo, men
det ville de icke tillåta. Dom måste avkunnas, och
som det gällde man och kvinna, tillkallades de
äldstes råd — för att ingen hetsig dom skulle fällas av
de unga männen som voro heta till sinnet.

De gamla männen sutto i en krets omkring den
bolmande elden. Deras ansikten voro magra och
rynkiga, och de stönade och flämtade efter luft. Röken
var inte bra för dem. Ibland slogo de med sina
vissnade händer efter myggorna som trotsade röken.
Efter en sådan ansträngning hostade de ihåligt och
tungt. Några spottade blod, och en av dem satt litet
avsides med huvudet framåtböjt och blödde
långsamt och oupphörligt genom munnen; lungsjukan
grasserade bland dem. De voro som döda människor,
och de hade ej lång tid kvar. Det var en domstol
av döda män.

»Och jag betalade ett högt pris för henne», avslu-

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free