Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
tionernas kapitalistiska inställning till krisproblemet kunde detta
i de flesta fall ske utan nämnvärt motstånd.
För Sverges vidkommande anmälde sig krisen pà allvar i början
av år 1931, och det dröjde då icke länge förrän propagandan för
lönesänkningar började. Dag efter dag upprepades samma visa.
"Sverges industri med dess höga arbetslöner kunde icke längre göra
sig gällande i konkurrensen med utlandet", förklarade man.
"Sänkningen av arbetslönerna skulle betyda minskade
produktionskostnader, ökad avsättningsmöjligheter, och följaktligen", enligt
förespråkarna för de låga lönernas politik, "ett industriellt tillfrisknande
och ökad arbetstillgång".
Avtalsuppsägningarna.
Den 30 sept. 1931 kommo de första avtalsuppsägningarna från
Arbetsgivareföreningen, omfattande verkstadsindustriens, järnbrukens,
metallverkens, cellulosaindustriens, sågverksindustriens,
stuveribola-gens samt en del smärre företags arbetare.
För verkstadsindustrien framställde arbetsköparna krav om en
reducering av timlönerna varierande mellan 12 och 8 procent. I d-en
skrivelse, som åtföljde lönereduceringskravet anförde
Verkstadsföreningen:
"Vi våga antaga, att Ni dela vår uppfattning att, för vinnande av
möjlighet att bestå i konkurrensen och därmed att kunna bereda
sysselsättning åt svenska arbetare, verkstäderna äro i oundgängligt
behov av sänkta lönekostnader."
I "Metallarbetaren" framlade "Metalls" styrelse sin syn på saken,
vilken var en helt annan än Verkstadsföreningens:
"Förhållandet är nämligen det, att det också är nödvändigt
för arbetarna och deras familjer att leva", framhöll
förbundsstyrelsen. "Hur detta skall gå för sig med ännu lägre löner
och med stigande priser synes ej i större utsträckning bekymra
industriens ägare. Fackorganisationerna däremot ha till
uppgift att söka vårda sig om detta. — Vi äro ej upplagda för att
avgiva några braskande bragelöften eller för att i övrigt
använda oss av stora ord, men det tro vi oss dock med
bestämdhet kunna påstå, att från det nya förslagets framläggande till
dess godkännande är det långt. Utan att hota i otid kan man
våga förutsäga, att den av arbetsgivarna föreslagna
försämringen av arbetarnas ekonomiskå förhållanden ej kommer att
genomföras utan motstånd." .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
