- Project Runeberg -  Skall solidariteten strypas? Ett års erfarenhet av kris och klasskamp /
14

(1932) [MARC] Author: Sigfrid Stenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

Arbetsköparna hävda förbundets prestige! Det bär utför i rask
takt för den reformistiska rörelsen!

Varken i Söderhamnsdistriktet eller på övriga platser där
konflikt rådde hade dessa locktoner någon verkan, om man undantager
stuveriarbetarna i Gävle, som hela tiden mottogo massa, som
skeppades i pråmar från Norrsundet samt skötte om stuvningen vid
Karskärsfabriken.

Arbetsköparna tvingades nu att tillgripa den sista resursen,
nämligen importerandet av notoriska strejkbrytare, och den ena
"lump-lenan" efter den andra avsändes nu från Stockholm till strejkzonen,
samtidigt som polis rekvirerades från alla större städer i landet.
Allt tydde på att arbetsköparna voro fast beslutna att bryta
striden samt, att om så skulle behövas, återupprepa Ådalsmassakrerna
av i fjol, för att nå sitt mål.

Fastän reformistledningen påbjudit organiserat strejkbryteri,
trodde man ändock att den skulle reagera, när det notoriska
strejk-brytarslöddret importerades till hamnarna. Ty dessa svartfötter voro
ändock samma personer, som förut brutit striderna .i Möre,
Halmstad och i Ådalen. Det var samma patrask, som
strejkbrytareorga-nisationerna beväpnat och samma personer, som vid åtskilliga
tillfällen använt sina vapeh mot arbetarna. Men L. O. och
förbundsledningarna stodo oberörda. Om strejkbrytarnas uppgift var att
bryta de strider, som iscensatts mot ledningens beslut och förbud,
om de därtill föllo de arbetare i ryggen som förbundet uteslutit
därför att de satte solidariteten till klasskamraterna framför allt
annat, då utförde de i Edv. Johansons, Lindleys och Sigfrid
Hanssons ögon en gudi behaglig gärning.

Hur hårt arbetsköparna voro trängda och hur pass effektiv en
allmän blockad av massalastningen skulle ha varit som
påtryckningsåtgärd i massakonflikten framgår av ett uttalande som gjordes
av Arbetsgivareföreningens direktör, G. Söderlund, i Dagens
Nyheter av den 30 juni:

— Att upprätthålla trafiken i hamnarna, däri inberäknat
stuvningen även av massa, är en nödvändighet för oss, sade
direktör G. Söderlund. Den saken är klar. Vilja de
stuveri-arbetare som normalt utföra detta arbete åtaga sig det, är det
den bästa lösningen. Vilja de det inte, måste vi på ett eller
annat sätt själva sörja för den saken. Arbetet är av den
karaktär att det inte annat än i undantagsfall — såsom
exempelvis vid Vivstavarv för någon tid sedan —- kan utföras av
bolagens tjänstemän, då det kräver yrkeskunniga arbetare.
Då det alltså är otänkbart att i regel anlita tjänstemännen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solidstryp/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free