Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
på det skarpaste gått till rätta med reformistledningens
saboterande av deras strid. ,
Under de senaste dagarna av juli månad utsände förbundet
återigen ett cirkulär till avdelningarna, och i detta uppmanades dessa
at sända ombud till en konferens, som skulle hållas i Stockholm
den 2 augusti.
Denna konferens sammanträdde och det visade sig även nu att
förbundsstyrelsen och underhandlingsdelegerade förvägrades
fullmakt att göra upp vid bordet, utan skulle eventuella avtalsförslag
underställas konferensens prövning för slutgiltigt avgörande. Denna
konferens omfattade 53 ombud från lika många av striden berörda
avdelningar. Dessutom deltogo i förhandlingarna förutom
förbundsstyrelsen, representantskapet och L. 0:s ledning.
Medlingskommissionen kallade nu parterna till sammanträde den
4 augusti.
Redan på kvällen samma dag framlade kommissionen sitt
medlingsförslag, på vilket svar begärdes till kl. 11 f. m. påföljande dag.
Avtalskönferensen sammankallades till kl. halv nio på morgonen
och det är uppenbart att på denna korta tid hade ombuden ingen
möjlighet att ingående diskutera förslaget. Detta blev ej heller
fallet, utan i stället fick förbundsstyrelsen och
underhandlingsdelegerade den länge eftertraktade fullmakten. Beslutet fattades med sju
rösters majoritet och i röstningen uppgives att även
representantskapet deltog. Hade endast ombuden deltagit i
röstningen hade icke denna fullmakt beviljats. Med Edv. Johansson i
spetsen tågade nu underhandlingsdelegerade åter upp till
kommissionen, och efter några timmars "mangling" kunde man meddela
att massastriden till slut lösts.
Det förslag som antogs var i huvudsak detsamma som 17
marsförslaget, dock innehöll det försämringar på ett par punkter.
Nederlagets lärdomar.
Massakonflikten och de uppgörelser som under år 1932 träffades
vid övriga industrier ha kostat arbetarna betydande
löneförsämringar över hela linjen. Men även om arbetarna fått lida svåra
nederlag, så är det dock ett faktum, att det hårdaste slaget drabbat den
reformistiska organisationsformen och stridstaktiken.
För det första ha de reformistiska ledarna hela tiden gjort
gällande (om man undantager "Metalls" deklaration i okt. 1931), att
lönereduceringarna voro både nödvändiga och oundvikliga. I över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
